Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
lusten af volym i rundt tal uppgår till tjugufyra
kubikkilometer.
Sedan vi på detta sätt bevisat den årliga förlusten af
24 kubikkilometer, skola vi häraf sluta oss till den för
jordens tillplattande nödvändiga tiden.
Vi tro, att man utan skrupler kan såsom grundval för
kalkylen acceptera siffran 24 kubikkilometer. Och enär
denna siffra 4,166,666 gånger innehålles i hundra millioner,
äro vi alltså berättigade till den slutsatsen, att ensamt de
nu rådande krafternas verksamhet, om den fortfar utan
andra rörelser i jorden, är tillräcklig att under .loppet af
fyra millioner år leda till fastlandets totala försvinnande.
Men detta försvinnande af kontinenternas höjning kan
visserligen intressera geologen och tänkaren, det är dock
icke en företeelse, som i någon mån kan oroa våra
efterkommande; hvarken våra barn eller ens våra barnbarns
barnbarn skola kunna konstatera dess märkbara
framskridande. Om I då tillåten mig afsluta detta anförande med
ett ord, något ... fantastiskt kanhända, så vill jag tillägga,
att höjden af allt förutseende vore att konstruera en Noaks
ark, för att rädda sig undan konseqvenserna af detta
kontinenternas undergräfvande, hvilket måste sluta med deras
fullständiga uppslukande af hafvet.” ’
Sådan var den tes, som skickligt försvarades af
presidenten för Frankrikes geologiska sällskap. Denna lugna
skildring af naturkrafternas mångtusenåriga verksamhet,
som gaf menskligheten hopp om att få lefva ännu i fyra
millioner år, hade till den grad verkat stillande på de af
kometförskräckelsen öfverretade nerverna, att flere åhörare
till och med hade somnat och gåfvo ifrån sig misstänkta,
snarkande läten. Det var kanhända också matsmältningens
fel. Huru som helst, de närvarande voro märkvärdigt
lugnade. Knappast hade talaren stigit ned från tribunen och
och mottagit sina kollegers loford, förrän ett lifligt
menings
b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
