- Project Runeberg -  Verldens undergång /
128

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 7. Sammanstötningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

behag, alla ansigten voro blåbleka, med djupa ringar
omkring ögonen, oordnadt hår, stirrande blickar, stela af den
förfärligaste ångest, som någonsin pinat mänskligheten.

Luften blef allt mera torr och het. Ingen hade sedan
gårdagen tänkt på att återställa de uttömda krafterna med
en stärkande måltid, och magen, ett organ, som annars
brukar göra sig påmint, fordrade ingenting. Men en brinnande
törst blef den första fysiologiska effekten af luftens torrhet
och de mest återhållsamma kunde ej underlåta att söka
stilla den samma med alla möjliga medel, men utan
framgång.

Det fysiska
lidandet började sitt verk
och öfverröstade snart
alla andra själsqval.
Atmosferen blef med
hvarje timme svårare
att inandas, allt mera
tröttande och besvärlig.
De små barnen gräto,
ledo af ett obekant ondt,
kallade på sina mödrar.

I Paris, London, Rom, Berlin, Petersburg, i alla
hufvudstäder, alla städer, alla byar, strömmade de upphetsade
folkmassorna omkring i fria luften, såsom man ser myrorna,
förskrämda af ett angrepp på deras stack, myllra på dess
sluttningar. Alla hvardagslifvets bestyr voro försummade,
öfvergifna, bortglömda; alla planer förintade. Man frågade
ej längre efter någonting, hvarken sitt hem, sina närmaste,
eller ens sitt eget lif. Det var en absolut andlig
förslappning, ännu fullständigare än den sjösjukan medför. Blott
ett och annat par, hårdt slutna i hvarandras armar, syntes
främmande för den allmänna förskräckelsen, de lefde blott
ett lif för sig sjelfva och gingo helt och hållet upp isin kärlek.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free