Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 7. Sammanstötningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
sig i öster nästan samtidigt med fullmånen, hvilken
tillsammans med den tycktes stiga upp till himlahvalfvet lik
en begrafninsghostia på ett sorgealtare, dominerande hela
naturens oändliga smärta. Allt efter som den höjde sig,
bleknade månen, medan kometens brännpunkt tilltog i glans
på samma gång som solen under vestra horisonten aftog i
styrka och nu, i nattens timme, herskade kometen öfver
verlden, en nebulosaartad sol, skarlakansfärgad, med gula
och röda flammor, som tycktes omge honom liksom med
glö
Allas hemskt stirrande ögon riktades mot horisonten.
dande vingar. Allas förfärade blickar sågo i honom en
omätlig jätte, som tog sitt herravälde öfver himlar och jord
i besittning.
Redan hade avantgardet af kometens svans trängt inom
gränsen af månens bana kring oss; i nästa ögonblick skulle
den tangera de förtunnade ytterlagren af jordens luftkrets,
på två hundra kilometers höjd öfver oss.
Allas hemskt stirrande ögon riktades mot horisonten
som tändes liksom af en eldsvåda, som sände upp små
violetta lågor mot himmelen, och nästan omedelbart derefter
aftog kometen i glans, troligen emedan den, just då den
skulle röra vid jorden, löpt in i skuggan af vår planet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
