Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 1. Hvad framtiden bär i sitt sköte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
derna. Den kristna treenigheten bodde i den hedniska
himmelen. Brännoffren, som i så många sekel egnats åt gudar
i menniskoskepnad, åt Buddha, Osiris, Jehovah, Odin, Baal,
Jupiter, Jesus eller jungfru Maria, uråldriga eller
modernare tiders religiösa kultur, alla dessa den fromma tankens
abstraktioner hade hvirflat bort med rökelsen och bönerna,
förlorat sig i molnen, i jordens luftlager utan att nå upp till
det ofattliga högsta Väsendet.
Ingen annan ras hade höjt sig bredvid eller öfver vår
egen. Då poeterna spått, att menniskan, efter sekler af
underbart framåtskridande, slutligen skulle få vingar och
flyga i luften endast med hjelp af sin muskelstyrka, hade de
icke studerat menniskokroppens bygnad historiskt, de hade
icke påmint sig, att för att menniskan skulle kunna hafva
på en gång vingar, armar och ben, måste hon tillhöra ett
slägte af sexfotingar, som aldrig existerat på vår planet,
medan hon deremot utgått från qvadrupederna, hvilkas typ
gradvis förändrats. Men om menniskan ej förvärfvat sig
nya naturliga organ, hade hon i ersättning skapat sig
artificiella sådana, oberäknadt hennes psykiska utveckling.
Hon kunde således höja sig i luften, sväfva i jemnhöjd med
molnen, med tillhjelp af lätta apparater, drifna af
elektricitet, och luften hade blifvit hennes såväl som foglarnes rike.
Det är ganska troligt, att om en ras stora flygdjur genom
århundradens utveckling af dess iakttagelseförmögenheter
kunnat förvärfva sig en hjerna jemförlig med, låt oss säga,
den mest primitiva menniska, skulle detta slägte snart
öfverflyglat menskligheten och ersatt vår undanträngda ras med
en annan, ett flygande slägte af samma zoologiska typ som
fyr- och tvåfotingarne. Men intensiteten af jordens
dragningskraft motsatte sig möjligheten af att ett bevingadt
slägte kunde uppnå en dylik grad af organisk utveckling,
och den fullkomnade menskligheten förblef vår verlds
herrskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
