Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 1. Hvad framtiden bär i sitt sköte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
På samma gång hade, från sekel till sekel, jordklotets
animala invånare fullkomligt förändrats. ’De vilda djuren,
lejon, tigrar, hyenor, pantrar, elefanter, giraffer, kängurer,
såväl som hvalfiskar, hajar och sälar, funnos ej längre till.
Så var det ock med roffoglarna. Menskligheten hade
småningom tämt de djurslägten, som kunde vara nyttiga,
exempelvis aporna, och utrotat de öfriga, tagit hela jordklotets
yta i full besittning. Naturens rike hade gradvis vikit
undan för den segrande civilisationen. Hela vår planet hade
slutligen blifvit mensklighetens stora trädgård, en trädgård,
som hädanefter sköttes vetenskapligt, intelligent och
rationelt; man såg ej längre fruktträden blomma före vårfrosten,
ej haglet föröda vingårdarna eller ovädren slå ned
sädesfälten, floderna öfversvämma länder och städer, regn eller
torka skada skörden, eller lefvande varelser dö af hunger
och köld. Intelligensens välde var oinskränkt.
AN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
