- Project Runeberg -  Verldens undergång /
186

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 3. Fåfänglighet, förgänglighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

andra århundradet två milliarder, under tjugunicnde tre.
Vid sin höjdpunkt h’:de jordbefolkningen uppgått till tiv
milliarder. Men sedan hade den börjat aftaga.

Af de otaliga menniskokroppar, som ha lefvat, återstår
intet. Allt har återvändt till elementen för att dana nya
väsenden.

Allt efter som dagarna gå, förintas det, som existerar
under dessa dagar. Arbetet, nöjen, sorger, lycka ... tiden
har flytt och den svunnza dagen finnes ej längre. Det som
fanns till, har uppslukats i oändlighetens svalg. Den
synliga verlden fördunstar i hvarje ögonblick. Det enda reella,
det enda som står qvar, är det osynliga.

Under menniskohistoriens tio tusen år hade
menniskoslägtet, hvilket öfverlefvat alla generationer, som om det
varit en verklig lefvande varelse, undergått betydliga
kroppsliga och andliga förändringar. Det hade fortfarande
bibehållit sin suveräna herrskaremagt på jorden och hade
ingalunda blifvit afsatt af någon ny ras, ty intet väsende
stiger ner från himmelen eller upp ur helvetet, ingen
Minerva födes i full vapenskrud, ingen Venus vaknar i perle- :
morsnäckan på vågornas kammar; allt tillkommer genom
utveckling, och menniskoslägtet hade allt sedan sin födelse
varit det naturliga resultatet af planetens lifsutveckling.
Följande framåtskridandets lag hade det fordom höjt sig ur
djurens klass. Samma lag hade fortfarande verkat på vårt
slägte och gradvis fulländat, omskapat och förfinat det.

Men den tid var kommen, då betingelserna för
jordelifvet började försämras och då menskligheten sjelf gick sitt
förfall till mötes.

Jordklotets inre värme var ännu under niwonde
århundradet betydlig, men likvisst redan då utan någon som helst
inverkan på jordytans temperatur, hvilken uteslutande
berodde af solen; sedan hade den långsamt aftagit, ända till
dess hela jorden var totalt afkyld. Denna afkylning hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free