- Project Runeberg -  Verldens undergång /
199

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 4. Omegar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

ej så högt som förut. Men jordens massa hade från
å&rtusende till årtusende vuxit till genom ouppbörliga stjernfall,
uranoliter och meteorstenar, så att atmosferen, oaktadt den
betydligt minskats, bibehållit samma täthet och nästan
samma tryck.

En ganska oväntad iakttagelse var den, att sanön och
isarne aftagit på samma gång jordklotet afkyldes, ty
orsaken till denna afkylning var frånvaron af vattenånga i
atmosferen, och denna vattenångas minskning hade inträffat
samtidigt med minskningen af hafsytans utsträckning. Allt
efter som vattnet trängt ned i jordens inre och hafvens djup
och utbredning aftagit, hade också det osynliga lagret af
vattenånga, som omgaf jorden liksom med ett skyddande
drifhustak, så småningom förlorat sitt värde, och den dag
var nu kommen, då solvärmen ej längre kunde bevaras,
utan spred sig i rymden, som om den träffat en spegel ur
stånd att mottaga någon värme.

Sådant var jordklotets tillstånd. De sista
representanterna af menniskoslägtet hade endast kunnat öfverlefva alla
dessa fysiska förvandlingar tack vare det industriella geniet,
hvilket, äfven det, hade lyckats förvandla allting. Dess
senaste ansträngningar hade riktat sig på att utdraga de
närande ämnena ur luften, ur de underjordiska vattnen och
ur plantorna samt att ersätta den försvunna skyddande
vattenångan med tak och konstruktioner af glas.

Det gälde att till hvarje pris söka taga solstrålarne till
fånga och hindra dem från att skilja sig i rymden. Det var
lätt att förskaffa sig ett ymnigt förråd af dem, enär solen
strålade på en molnfri himmel hela dagen och denna dag var
lång: 55 timmar.

Arkitekternas arbete hade länge haft till hufvudsakligt
mål att fånga solstrålarne och hindra dem att försvinna
under den 55 timmar långa natten. De hade löst denna
uppgift genom en fyndig kombination af flere öfver
hvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free