Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 4. Omegar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Den unge mannen irrade förtviflad i det öde rummet, sedan
han sett sin mor och sina systrar dö af tvinsjuka. De begge
gubbarne voro en gammal filosof, som egnat hela sitt lif åt
studiet af den döende mensklighetens historia, och en
läkare, som förgäfves arbetat på att rädda jordens sista
invånare från den tvinsjuka, som skulle bli deras död. De begge
gamla männens kroppar tycktes utmerglade af blodbrist
snarare än af ålder. De voro bleka som spöken med sina
långa hvita skägg, och endast deras energi tycktes hålla
dem uppe ännu ett ögonblick.
Men de kunde ej länge kämpa mot ödet, och en dag
såg Omegar dem ligga utsträckta liflösa vid hvarandras
sida. Den ene hade ur sina svigtande händer fällt den sista
historia, som för ett halft århundrade sedan beskrifvit
mensklighetens allra sista förvandlingar. Den andre hade
utslocknat, då han i sitt laboratorium sökte hålla vid lif de
sista näringstillförande tuberna, hvilka automatiskt drefvos
af maskiner satta i rörelse af solens kraft.
De sista tjenarne, aporna, som sedan långa tider
tillbaka utvecklats genom uppfostran, hade dukat under för
flera år sedan. Samma öde hade träffat de flesta andra
djur, som tämjts för mensklighetens tjenst. Hundar, hästar,
renar och vissa stora foglar, som användes till
lufttransporterna, lefde ännu qvar, men de voro så egendomligt
förändrade, att de ingalunda liknade sina förfäder från vår tid.
Oåterkallelig var den öfver menniskoslägtet fällda
dödsdomen. Omärkbart hade vetenskaperna försvunnit med de
lärde, konsterna med artisterna, och de sista återstående
menniskorna lefde endast på det förflutna. Deras hjertan
hade ej längre några förhoppningar, deras sinnen ej längre
ärelystnaden. Ljuset låg bakom dem; framtiden gled ut i
det eviga mörkret. Allt var slut. Forntidens storhet och
ära låg för alltid afszomnad. Om någon i de ändlösa öknarna
. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
