Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 5. Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
skaffa sig de för lifvets underhåll nödiga produkterna.
Grufvorna hade slutligen blifvit uttömda. Materien hade
besegrats af intelligensen, men den dag var nu kommen
då till och med intelligensen sjelf skulle besegras, då alla
dess arbetare successivt gått under och jorden upphört att
alstra. Det hade varit en gigantisk strid, ett våldsamt
motstånd från menniskan, som ej ville gå under. Men de
yttersta ansträngningar hade ej kunnat hindra jorden att
absorbera vattnet, och de sista lifsmedelförråden, samlade af
en vetenskap, som tycktes starkare än naturen sjelf, hade
slutligen uttömts.
Eva hade återvändt till sin moders liflösa kropp. Hon
sökte liksom värma hennes iskalla händer mellan sina egna.
De sista dagarnas menniskor hade, som vi redan sagt,
uppdrifvit sina psykiska förmögenheter till en hög grad af
fulländning. Hon tänkte ett ögonblick på att ur skuggornas
verld framkalla sin moders bild. Hon tyckte sig ha behof
af sin moders bifall till det steg hon ämnade taga, eller
åtminstone hennes råd. En tanke beherrskade henne med
mystisk kraft, förföljde och tjusade henne. Och det var
endast denna tanke, som nu hindrade henne från att önska
en snar död.
Långt i fjerran tyckte hon sig känna den enda själ,
som kunde harmoniera med hennes egen. Sedan hon föddes
hade ingen man funnits i den stam, hvaraf hon var en sista
ättling. Qvinnorna hade der öfverlefvat det kön, som
fordom kallades det starka. Taflorna på väggarna i det stora
biblioteksrummet visade henne hennes förfäder och andra
män beryktade i stadens historia. Böcker, gravyrer, statyer
gåfvo henne en föreställning om mannen. Men hon hade
aldrig skådat honom i verkligheten.
Hon försjönk stundom i drömmar, och hittills okända
bilder upprörde henne, skymtade smekande förbi hennes
själs öga. Hennes tankar sväfvade ofta ut i det mystiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>