- Project Runeberg -  Verldens undergång /
212

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 5. Eva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

okända, drömmen förde henne till nya länder, och det
tycktes henne som om kärleken ännu ej vore bannlyst ur verlden.
Allt sedan köldens oinskränkta välde började för flere år
sedan, voro de elektriska förbindelserna afbrutna mellan
jordklotets begge sista hemvist för menniskor. Man talades
ej vid, man såg ej, hörde ej hvarandra på afstånd. Men
hon kände den andra staden, som om hon sett den, och då
hon fäste sin blick på den stora jordgloben, som tronade
vid ingången till biblioteket, då hon sedan tillslöt ögonen,
och riktade sitt psykiska sinne på föremålet för sin vilja,
verkade det på afstånd med en intensitet visserligen
olikartad, men lika kraftig som de forna elektriska
apparaternas. Hon kallade, och hon kände att en annan tanke
hörde henne.

Den föregående natten hade hon flugit ända till
Omegars stad och ett ögonblick uppenbarat sig för honom i
drömmen. Samma morgon hade hon från fjerran sett hans
förtviflade gerning och med en yttersta viljeansträngning
hejdat hans arm.

Och nu föll hon plötsligt ned i sin fåtölj, drömmande
och liksom bedöfvad, midt för sin stackars moders liflösa
kropp; hennes oroliga tankar sväfvade bort öfver staden på
oceanens botten och hennes ensliga själ gick att söka sin
broder, den enda själ, som ännu lefde qvar på jorden.
Omegar hörde henne i den andra oceanstaden. Långsamt,
liksom i en dröm, steg han upp till aeronefstationen. Drifven
af en hemlighetsfull makt lydde han rösten i fjerran. Den
elektriska aeronefen styrde kurs mot vester, for öfver de
kalla tropikerna, som upptogo det gamla Stilla Hafvets och
Polynesiens plats, och sänkte sig ned på plattformen till
kristallpalatset, der den unga flickan väcktes upp ur sin
dröm vid ankomsten af den främmande luftseglaren, som
kastade sig för hennes fötter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free