- Project Runeberg -  Verldens undergång /
231

(1895) [MARC] Author: Camille Flammarion - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - Epilog. Efter jordelifvets slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



231

lifvets ofantliga eld. Af 67 millioner ljus- och värmestrålar
som solen utsänder i rymden, är en enda mottagen och
använd af himlakropparne.

Nå väl, för att bevara denna värmekälla, behöfver
solklotet endast förtätas så mycket, att dess diameter minskas
med 77 meter om året, alltså med 1 kilometer under 13 år.
Denna sammandragning är så långsam, att den vore alldeles
omöjlig att iakttaga.

Det fordrades 9500 år för att minska diametern med
en enda sekund.

Om också solen ännu vore gasformig, skulle dess värme,
i stället för att aftaga, tillväxa ensamt genom dess
sammandragning, ty om en gaskropp å ena sidan : kondenserar sig,
i det den afkyles, är å andra sidan den genom
sammandragningen frambragta värmen mer än tillräcklig för att
hindra temperaturen att sjunka, och värmen tilltager ända
till dess förtätningen börijar under flytande form. Solen
tyckes ha kommit till denna punkt.

Kondenseringen af solklotet, hvars täthet ännu är blott
en fjerdedel af jordklotets, kan alltså på egen hand under
minst tio millioner år underhålla den strålande stjernans
ljus och värme. Men vi ha äfven talat om en annan källa,
som underhåller temperaturen: meteorfallen. Ständigt
falla 146 milliarder meteorstenar ned på jorden.
Ojemför” ligt flera falla naturligtvis på solen, på grund af dess
betydligare dragningskraft. Oin den årligen mottog
meteorstenar till en massa lika med hundradelen af jordens, skulle
dessas fallande underhålla solens utstrålning, icke genom
meteorstenarnas förbränning, ty om solen förtärde sig sjelf,
skulle hon ej ha bestått i mer än 6,000 år, utan genom
omsättningen i värme af den plötsligt afstannade rörelsen,
hvilken uppgår till 650,000 meter under den sista
sekunden, ty så stark är jordens attraktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 22:56:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verldund/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free