Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - Epilog. Efter jordelifvets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Den bästa definition på universum som någonsin gifvits
är den, som Pascal framställt och till hvilken intet finnes
att bifoga: "en cirkel, hvar medelpunkt finnes öfverallt och
hvars pereferi är ingenstädes.”
Det är denna oändlighet som tillförsäkrar universum
evighet. ,
Stjernor efter stjernor, system efter system, myriader
efter myriader, milliarder efter milliarder, universa efter
universa följa på hvarandra utan slut åt alla håll. Vi bo ej
invid ett centrum, som alls icke existerar, och lika väl som
den mest aflägsna stjerna, hvarom vi nyss talat, hvilar
jorden i oändlighetens omätliga djup.
Utan slut i rummet. Låtom oss i tanken flyga fram i
hvilken riktning som helst i rymden, med hvilken hastighet
som helst, under månader, år, sekler, alltid, alltid, och vi
skola aldrig hejdas af något hinder, oldrig närma oss en
gräns, alltid skola vi stå qvar i förstugan till oändligheten,
som öppnar sig framför oss ...
Utan slut i tider. ZLåtom oss i tanken genomlefva
kommande åldrar, lägga sekler till sekler, årtusenden till
årtusenden, aldrig skola vi nå slutet, alltid skola vi stå qvar
i förstugan till evigheten, som är öppen framför oss ...
I vår lilla jordiska observationssfer konstatera vi, att
efter alla förändringar af materia och rörelse samma
qvantitet materia och rörelse är qvar, men under skilda former.
Materia och kraft förändra sig, men samma qvantitet af
massa och förmåga består. De lefvande varelserna gifva
oss detta evinnerliga exempel: de födas, växa i det de mätta
sig med substanser ur verlden omkring dem, och då de dö,
återskänka de till naturen alla de elen:?ent, hvaraf deras
kropp varit sammansatt. Men en permanent lag bildar
ständigt andra kroppar af dessa samma element. Hvarje
himlakropp är jemförlig med en organisk varelse, till och
med i anseende till dess inre värme. En kropp förblifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
