- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
73

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Lufthafvet, hvari vi lefva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dena vid kusterna. På morgonen uppvärmes marken
snart af solskenet och uppvärmer sedan luften,
hvilken härigenom blir lätt och stiger uppåt. Men i
vattnet går solskenet djupare ned, och derför komma
icke så många värmevågor att kastas tillbaka upp
i luften; följaktligen är luften på vattenytan kallare
och tyngre, och den sveper fram öfver hafsytan in
emot stranden för att fylla det tomrum, som
lemnats af den varma luften, då denna steg uppåt.
Det är derför det är så angenämt att vistas vid
kusten när det är hett om sommaren. Under
dagen blåser nästan alltid en lätt bris, som kommer
från sjösidan in öfver landet.

Men vid nattens inbrott förlorar marken
hastigt sin värme, emedan den icke sparat på den,
och landtluften blir kall; men hafvet som förvarat
solvågorna längre ned i sitt djup, återgifver dem nu
åt luften ofvanför, och sjöluften blir varm samt
stiger uppåt. För den skull kommer nu turen till
den kalla luften från land att blåsa ut till hafs,
och det är landvind, som blåser från stranden.

Orsaken, hvarför det fins stadigvarande vindar,
de s. k. passadvindarna, hvilka blåsa i riktning
mot eqvatorn, ligger deremot deri, att solen är
mycket brännande vid eqvatorn, och varm luft stiger
der städse uppåt och lemnar rum för kallare luft,
som då passar på att intaga dess plats. — Vi
ha icke tid att vidare följa luften på dess irrfärder,
ehuru dess resor äro utomordentligt lockande; men
om du, då du läser om passadvindar och andra
vindar, städse fasthåller bilden af, hurusom varm
luft, som blifvit lätt genom värme, stiger uppåt,
och annan kall luft i stället breder ut sig och
kommer inrusande för att fylla den lediga
platsen, så kan jag lofva dig, att du icke skall finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:04:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetesago/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free