- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
74

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Lufthafvet, hvari vi lefva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studiet af luftströmmarna så torrt, som många
menniskor tro att det är.

Vi hafva nu lättare att bilda oss en
föreställning om värt lufthaf. Vi kunna tänka oss
de oförtrutna syreatomerna simma omkring i det
trögare qväfvet och förbrukas i hvarje ljus- eller
gaslåga, i hvarje eld som brinner och i hvarje
lefvande varelses andedrägt samt åter utandade,
fastkedjade vid kolatomer, så att kolsyra har
uppstått. Dernäst kunna vi vända oss till träden och
växterna och se, huru dessa åter skilja de båda
ämnena åt, i det att de behålla kolet och skicka
de osynliga syreatomerna tillbaka ut i luften,
färdiga att å nyo börja sitt verk. Vi kunna föreställa
oss att dessa luftatomer, af så väl syre som qväfve,
ligga tätt hoppackade på jordens yta, men allt mindre
hopträngda, ju högre upp man kommer, emedan de
der äro utsatta för allt mindre tryck, tills de
slutligen äro så glesa, att vi endast då kunna
upptäcka dem, när de gnida mot de flygande
meteorerna, så att dessa både glöda och lysa. Vi kunna
känna luftens betydande vigt, då vi försöka löstaga
snäckan från klippan; och vi kunna se, hur den
pressar upp qvicksilfret i barometern och sålunda
sätter oss i stånd att mäta dess vigt Slutligen
berättar oss hvarje vindfläkt, som blåser emot oss,
huru detta lufthaf städse rör sig fram och åter på
jordens yta; och om vi betänka, huru mycket dålig
luft och osunda ångor luften måste föra med sig, då
den från trånga städer går ut för att renas på
landsbygden, kunna vi förstå, att den, om det också vore
endast i det hänseendet, är till stor välsignelse för oss.

Det återstår dock ännu många härliga ting i
vårt lufthaf, dem vi hittills icke ha nämnt. Först är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:04:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetesago/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free