Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Naturens röster och huru vi höra dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ruskar bladen och gnider dem mot hvarandra, så
att de alstra ljudvågor. Men gå en blåsig dag
mot vinden, och du skall få höra, att den kan
hvissla i ditt eget öra! Den stöter mot det
bugtiga ytterörat och åstadkommer en följd af
ljudvågor inne i sjelfva hörselgången.
Hur kommer det sig, att du dervid hör en
enda bestämd ton, då alla möjliga slags ljudvågor
dock fara omkring i den upprörda luften?
Fig. 35.
Glasburken, som du ser på figuren härofvan,
kan gifva svar på denna fråga. Om jag slår en
stämgaffel mot bordet och håller den öfver kärlet,
hör du knappast ljudet deraf, ty detta blir för
svagt; men om du sakta häller vatten i kärlet,
kommer du, då vattnet stigit till en viss höjd, att
höra tonen klar och tydlig, emedan ljudvågorna
i glasburken då få precis den längd, att de svara
mot tonen, som stämgaffeln frambringar. Om du
så blåser hårdt öfver kärlets mynning, får du höra
alldeles samma ton, hvilket visar, att ett ihåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
