- Project Runeberg -  Vetenskapens sagoland /
204

(1886) [MARC] Author: Arabella B. Buckley Translator: Karl af Geijerstam, Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Ett stycke stenkols historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudsakligen på att upparbeta jorden, och då en hvar
måste anstränga sig för sitt dagliga bröd, skulle
det varit mycket mindre tid och tillfälle till att lära
sig något om vetenskap eller litteratur eller historia,
och det skulle varit mycket svårare att förskaffa
sig något af lifvets glädje och beqvämlighet.

Vi kunna derför med allt skäl säga, att dessa
växter och träd, som lefde för årtusenden sedan,
och hvilka syntes vara af intet gagn, hafva
uträttat och uträtta fortfarande mycket för oss. Det
fins många, som klaga öfver att lifvet ingenting
är värdt, att de icke kunna se något gagn af
någonting, och att det icke tyckes finnas någonting
särskildt för dem att uträtta. Jag skulle vilja
råda sådana menniskor, vare sig de äro vuxna eller
barn, att läsa historien om växterna, som blefvo
kol. Icke sågo de något gagn af sin egen korta
tillvaro, de endast lefde och njöto af solskenet,
fylde sitt värf och voro nöjda. Och nu, sedan
tusenden, ja sannolikt millioner år förflutit från det
de lefde och dogo, har England dem att tacka för
sin storhet, sin rikedom och sin makt, och hela
verlden har för en stor del af den lycka och
beqvämlighet, som den njuter, att tacka de
solstrålar, som dessa växter väfde in i sig.

Dessa frigöras och fram stråla ånyo i våra
kaminer, i våra strålande ljus och i våra maskiner
samt uträtta större delen af allt det arbete, vi
åstadkomma, och de lära oss sålunda,

att allt, som fins, en uppgift fått:
ej minsta lif förintas kan,
nej, intet i ett intet svann,
ty Gud har bygt: Hans verk bestått.


*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:04:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetesago/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free