Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den elektriska stålframställningen revolutionerar stålmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanongjuterierna. Men icke ens efter hamring i hydraulisk press på l0 000 ton
är en stång av Martinstål fullt homogen så att man kan vara saker på att
icke träffa sprickor i den. Och då man gjuter större mängder av detta
stål i stänger bildas alltid vid stångens överända segregationsfenomen eller
kristallisering av vissa delar av metallen. Man måste av denna orsak
offra ända till en tredjedel av stängerna, vilket ytterligare ökar materialets
pris. Även i de delar av stängerna som kunna antagas vara homogena, kan man vid
framställningen av ett kanonrör eller en stor projektil finna fel, som föranleda
hela pjäsens kassering.
Vidare ha vi sett att järnvägsingenjörerna och konstruktörerna i allmänhet ha intresse
av att se handelsstålets felaktigheter avlägsnade. Fruktan för att hållfastheten hos
en pjäs skall förminskas genom sprickor eller inmängning av slagg, gör att man
måste sätta säkerhetskoefficienterna mycket höga, vilket ökar vikten på
den använda metallen och försäljningspriset på de bearbetade
produkterna. En bro på l 500 ton byggd av vanligt stål med en
säkerhetskoefficient på 20 % väger omkring 200 ton mera än om
säkerhetskoefficienten kunde reduceras till 5 % genom
användning av förstklassigt material. Ehuru det högkvalificerade stålet
kostar mer an det vanliga medför det dock en stor besparing, vilken
ytterligare ökas genom lägre transportkostnader och frånvaron av all risk for
olyckshändelser. Om man använder kvalitetsstål utsättes man icke heller
för de förluster och obehagliga överraskningar, som man ofta får kanna
på hos det vanliga stålet. Ingenjörsvärlden väntade därför med intresse
ett nytt ekonomiskt förfaringssätt att framställa kvalitetsstål, så att man
kunde erhålla detsamma för rimligt pris, till exempel genom att med något
enkelt medel förbättra Martin- och Thomas-stålet.
Ett sådant förfaringssätt finnes nu verkligen sedan ett tiotal år tillbaka,
men dess vidsträcktare utbredning har fördröjts av vissa
tekniska-ekonomiska förhållanden.
Det ar nämligen endast sedan tio år tillbaka man kunnat
kommerciellt smälta och rena stålet med tillhjälp av den elektriska
strömmen. Redan 1885 hade Siemens åstadkommit små goda elektriska
ugnar, som kunde användas i laboratorierna, men den elektriska
energien var då för dyr för att metoden skulle få större
utbredning. Det var först de kraftiga växelströmmaskinerna som
möjliggjorde en industriell användning av den
elektriska ugnen därigenom att priset på strömmen föll. I vissa länder där
man har vattenfall kan den elektriska strömmen erhållas till mycket billigt
pris, under det man på andra ställen får tillgripa elektriska kraftstationer
drivna med ånga, gas eller bensin.
De första elektriska ugnarna för industriellt bruk byggdes 1899 för
vattenkraft. De viktigaste voro Stassanos ugn i Italien, Héroults ugn i
Frankrike och Kjellins ugn i Sverige.
Det är intressant att se att alla ugnar som för närvarande äro i bruk tillhöra
någon av dessa tre typer.
Héroults ugn matas i praktiken med kallt stål eller också står den i
förbindelse med en annan ugn såsom en Thomaskonvert eller Martin-ugn,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
