Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartläggning frän luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aeroplanet flugit över på den angivna höjden. Då höjdmätaren ombord
anger apparatens höjd behöver aviatören blott sätta visararmen på den
siffra, som närmast motsvarar den avlästa höjden, för att sätta i gång
fotografiapparaten, vilken då fortsätter att arbeta tills filmen ar slut eller
tills flygaren för tillbaka visaren till siffran 0.
Om man tar sådana successiva bilder under en färd, kommer varje
bild att återgiva en smal horisontal remsa av den terräng som redan
blivit tagen på föregående bild. Med andra ord, bilderna täcka varandra i
kanterna. Det ar sålunda lätt att göra positiva kopior på papper genom
direkt kontakt eller förstoring och sålunda få fram en fotografisk bild
av hela den beresta sträckan.
Scheimpflugs fotogrammetriska principer äro som vi sade här ovan en
utveckling av Laussedats teori för luftkartografi, av år 1845. Hans
metod kom först till användning i Spanien, Canada, Ryssland och
Österrike, där man uppskattade den bättre än i hans eget land. År 1888
använde sig en canadensisk ingeniör, Deville, av Laussedats metod för att
kartlägga de otillgängliga bergstrakterna.
I Ryssland användes samma metod av ingeniör Thiele på ett verkligt
praktiskt sätt vid anläggningen av Transbaikaljärnvägen i Kaukasus och
Persien. Han släppte upp en fotografikamera med hjälp av Lecornus
drakar och fick mycket vackra bilder, som satte honom i stånd att fullborda
det svåra och krävande arbetet. Thieles förfarande liknar för övrigt i
huvuddragen Scheimpflugs. År 1897 började han nämligen sina försök med
sju kameror, av vilka en var placerad i mitten och hade objektivet riktat
vertikalt. För att överföra dessa panoramafotografier i ortogonalplanet
använde Thiele en särskild apparat, som han kallade perspectometer och som
är föregångare till perspektografen.
Thieles apparat skiljer sig från Scheimpflugs därigenom att de sex
periferiobjektiven äro vända utåt, under det de i Scheimpflugs apparat
äro vända inåt i den krona som bildas av själva kamerorna. Avtryckningen
sker elektriskt från marken medels en ledningstråd; denna operation
utföres medels en elektronivellör sa att strömmen icke kan passera annat än
då mittenkamerans objektiv ar noga vertikalt och plåten sålunda horisontal.
Man kan bestämma höjden, på vilken plåten blivet tagen, genom att
jämföra längden på en viss sträcka med längden av samma sträcka direkt
uppmätt på marken. Därigenom får man också skalan på kartan.
Med denna apparat företog Thiele år 1902 en kartläggning av
befästningarna på stränderna av Pripet. Han lyckades utmärkt med detta och
erhöll vid sitt första försök från 300 meters höjd en fullkomlig plan av
100 kvadratkilometers yta och med utomordentligt klara detaljer.
Det ar givet att Douhets förfaringssätt, som vilar på kinematografens
förmåga att upptaga en lång serie av bilder i följd och utan avbrott,
besitter vissa fördelar framför de andra metoderna med multipla kameror.
Den måste därför bli av allra största nytta vid en kommande kartläggning
av luftvägarna. I synnerhet som den klart utvisade vägen än mer
förtydligas av de noggranna höjd- och riktningsangivelserna.
Förövrigt är förfaringssättet icke begränsat till blott och bart
upptagning av aeronautiska kartor. Det underlättar också det topografiska
studiet av nyupptäckta länder och deras kartläggning. Professor Berget
har beräknat att en undersökning av Afrika enligt de gamla metoderna
skulle kräva en tid av två hundra år och kosta cirka en milliard; med
luftfotografien skulle det gå på tjugo år, och kostnaderna skulle reduceras
till tjugo millioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
