Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 52 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökdjur och andra apor på borneo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SPÖKDJURET ÄR ETT LITET BRUNT DJUR AV 5 1/2 TUMS LÄNGD
Intet djur, varken hund eller häst, kan le ett så behagligt leende
som denna lilla varelse med de tjocka läpparna.

floddalar. Utom på Borneo finns det numera endast på Sumatra, men torde
fordom ha funnits även på halvön Malacea. Maias är ett utpräglat
skogsdjur, som mest tillbringar sitt liv uppe i träden och blott
går ner till marken for att dricka. "Om nätterna göra de sig ett bo
eller viloställe av nedböjda grenar eller kvistar, som de forma
till en bädd eller plattform av omkring 4 1/2 fot i genomskärning.
Sedan Maias gått till vila, ligger hon utsträckt på ryggen och håller
sig med händer och fötter fast i de boet omgivande grenarna. Maias äro
i regeln mycket fredliga, men de gå till anfall, om de bli retade och arga.
Wallace omtalar ett exempel härpå, och nyligen lästes i Sarawak-Gazette
en berättelse om en Maias, som sprang ner från ett Durianträd, vars
frukter det höll på att skatta, och i raseri angrep en dyak,
som försökte att jaga bort henne. Som djuret är utrustat med
oerhörd styrka, blev den olyckliga infödingen mycket illa
tilltygad och skulle blivit dödad, om ej hans vänner hade
skyndat till och drivit djuret på flykten. Som sällskapsdjur
är den unge Maias oöverträffad, han är renlig, tillgiven, utomordentligt
intelligent och roande. Ett exemplar, som jag under några månader höll i
fångenskap, brukade lägga sig på rygg och skrika som ett okynnigt barn,
då det blev förargat. Men i allmänhet är Maias mycket tysta djur, som
blott då och då ge ifrån sig ett litet knotande läte.
De äro mycket stillsamma och betänksamma i sina rörelser,
även då de intaga sin föda. Om man ger dem en frukt eller något
annat att äta, som de ej sett förut, undersöka de det omsorgsfullt
och lukta på det, varpå de taga en liten bit och rulla den av
och an i munnen. Därpå lägger djuret biten på underläppen och skjuter ut denna
ett långt stycke samt tittar sedan på det mest komiska sätt
på biten, för att se hur den tar sig ut efter tuggningen. De
apliknande egenskaperna hos människobarn ha ofta blivit
skildrade; men en liten detalj har undgått uppmärksamheten. När en ung Maias
skall taga upp ett mycket litet föremål, såsom en ärta eller
en brödkula, så griper han det ej med ändarna av tummen
och pekfingret utan skjuter det med tumändan mot den närmaste delen av
långfingret, medan alla de andra fingrarna hållas
utspärrade, och lyfter på så sätt upp det.
Ungefär på samma sätt gör ett litet barn, då det vill gripa något mindre
föremål."
SPOKDJURETS HÖGRA FOT MED DESS KLÄTTERSKIVOR

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>