- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 /
68

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fartygen lasta och lossa automatiskt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram skola studera i detalj, karakteriseras först och främst därav, att
man så långt som möjligt sökt undvika mänsklig arbetskraft. Det är
maskinen i alla dess former man tagit i användning, och numera
tömmes lastrummet genom någon mekanisk metod på sitt innehåll eller
fylles med varor under uppsikt av arbetare, vilkas enda uppgift är att
övervaka och leda arbetet, som snabbt och noggrant utföres av den goda
féen Elektriciteten.

Man behöver inte gå långt tillbaka för att återfinna de gamla metoderna.
För knappa trettio år sedan erbjödo kajerna i den gamla hamnstaden
Marseille en pittoresk anblick, vilken försvunnit i den mån de nya dockorna
kommo till.

I den gamla hamnen löpte seglarna, stora tremastare, briggar och skonare,
in för att ankra med förstäven mot kajen. Genast började lossningsarbetet.
Inga lyftkranar, inga vridbara ångkranar; män i hundratal användes
till allting.

Om fartyget var lastat med trä, öppnades en port i fören i jämnhöjd
med kajen, och om plankorna voro av små dimensioner, bar man dem
i land. Var det däremot stora bjälkar, släpades dessa fasthållna av en
grov kätting in till ett på kajen beläget vindspel, vilket drogs av ett par
karlar. Åtta karlar, delade i två lag, buro därpå varje bjälke på axlarna
bort till dess bestämda plats.

Men först då det gällde lossning av säd och spannmål firade det gamla
systemet verkliga triumfer. Då kände sig hamnarbetarna riktigt i sitt esse;
deras närvaro gav åt kajerna liv och rörelse och ett måleriskt behag som
saknas nu förtiden. På en lång planka, som upphängd i ett par kablar sträckte
sig från skeppets däck halvvägs över kajen, närmade sig långsamt en
hamnarbetare med en fylld men icke tillbunden spannmålssäck på ryggen.
Han balanserade sig fram på den smäckra plankan som rytmiskt
sviktade i takt med hans steg. Kommen till brädans ändpunkt, kastade han
med ett ryck på höfterna av säcken, vars innehåll störtade till marken och
inom kort bildade en imponerande hög. Säden passerade ytterligare
genom ett tiotal händer. Några befriade den från halm och andra främmande
föremål, andra öste den i säckar, vägde den och lastade den i kärror
som förde den till kvarnarna. Dessa grupper av män, som klädda i vita
blusar mitt i det glödande solskenet arbetade i en sky av gyllne damm
från vetet, som vinden virvlade upp, utgjorde en tavla, som mången ännu
erinrar sig men som man aldrig mer får återse. Vetenskapen ger upphov till
betydelsefulla framsteg, men den röjer också ur vägen många gamla
sedvänjor.

Sedan dess har det uppstått en ny vetenskap, som sysselsätter sig med
att konstruera apparater för transport av alla de olika slags varor, med vilka
man måste ta befattning i en stor hamn.

Man kan indela varorna i olika klasser, av vilka var och en tarvar sin
särskilda mekaniska transportmetod. En apparat, som användes för lastning av
malm är mindre lämplig för stenkol vilka kunna krossas vid lossningen.
En hel serie speciella transportörer ha konstruerats för lastning eller
lossning av spannmål och pulverformiga produkter i säckar eller oemballerat.
Den största svårighet uppfinnarna haft att bekämpa är hur det skall förfaras
vid mekanisk lossning av lådor eller av mycket olikformade föremål såsom
balar, tunnor och plåtaskar.

De mekaniska lossningsanordningarna ha i främsta rummet funnit
användning på kolångarna där det gäller att på kort tid lossa
milliontals ton. För dessas del är problemet bäst och mest konsekvent löst
med de självlämpande kolångarna, vilkas uppgift det är att fylla eller
tomma lastångarna. De självlämpande båtarna passa bäst för flodhamnar
såsom Bordeaux, Rotterdam m. fl., enär fartygen lägga till vid
kaj. Deras lastningsförmåga varierar mellan 600 och 2 500 ton, och
lastrummen äro uppdelade av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1918/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free