Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nyare framstegen i astrofotografiska undersökningar av töckenstjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heliumstjärnorna förete en grönaktig färg. Planetariska nebulosor äro till formen
runda eller svagt ovala, varav benämningen "planetariska". De förete visuelt
icke den tendens till upplösbarhet vid starkare förstoring, som är så vanlig hos
spiralnebulosorna. Den engelske privatastronomen dr. W. Huggins, som var
pioniären på den celesta spektralanlysens område, ägnade dem
därför speciell uppmärksamhet med sitt prismatiska spektroskop. På grund
av objektens ringa dimensioner kunde därvid spektroskopspalten
undvaras, varigenom en större ljuseffekt stod att ernå. Huggins förtäljer om
sin observation av den planetariska nebulosan i Drakens stjärnbild (fig.
7 sid. 88), som av Herschel sålunda karaktäriseras: "Planetarisk,
ganska ljusstark, tämligen liten med hastigt mot centrum tilltagande
ljusstyrka och ofantligt liten kärna", följande: "Den 29 augusti 1864
riktade jag teleskopet med spektralapparaten på denna nebulosa. Först
misstänkte jag, att någon förställning av instrumentet ägt rum, ty
intet spektrum syntes, endast en kort ljuslinje vinkelrätt
mot dispersionsriktningen. Jag fann då, att ljuset från denna nebulösa,
i olikhet med andra extra-terrestra ljuskällor, vilka jag undersökt, icke
var sammansatt av ljus av olika brytbarhet och därför ej heller kunde
bilda ett spektrum. Större delen av ljuset från denna nebulosa är
monokromatiskt och sedan det gått genom prismat förblir det koncentrerat i en
rät linje, som befinner sig i instrumentet å den punkt av spektrum, som
motsvarar ljusets brytbarhet. Efter omsorgsfullare prövning visade sig
ytterligare tre ytterst svaga ljuslinjer." Två av de nämnda linjerna - den
starkare av dem i spektrets gröna parti - ha ej någon motsvarighet i
terrestra ljuskällor och motsvara något obekant ämne, det s. k. "Nebulium",
som är karakteristiskt för denna klass gasformiga nebulosor. De övriga
linjerna synas motsvara vätet och helium. Dessa nebulosor äro av
grönaktigt blå färgton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>