- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 /
99

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprängämnenas verkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Av HUDSON MAXIM

UPPFINNARE AV MAXIMIT OCH STABILIT

SPRÄNGÄMNENAS natur och verkningar ha blivit alltför väl beskrivna
i denna tidskrift för att jag på nytt skulle uppehålla mina läsare med
saker, som de redan känna till lika bra som jag. Ett sprängämne är en
kombination av ett brännbart och ett syreavgivande ämne. Följaktligen
innehåller sprängämnet i sig självt det för dess förbränning nödvändiga syret och
kan sålunda brinna i ett slutet rum, fullkomligt avstängt från luften.

Det finns i huvudsak två olika slags sprängämnen, nämligen brisanta
sprängämnen och bomullskrut.

Ett brisant sprängämne fortäres nästan ögonblickligen av vad man
kallar en detonationsvåg. Man säger därför att det detonerar. Bomullskrut
brinner däremot i successiva lager från ytan och inåt, och hur hastig
förbränningen än blir, är den dock oändligt mycket långsammare än när ett
brisant sprängämne detonerar.

Ett krut ger rök när icke alla dess förbränningsprodukter äro gaser. Endast
44 % av svartkrutets förbränningsprodukter äro gasformiga: resten är
fasta, oförbrända kroppar som bilda röken. Det rökfria bomullskrutet ger
däremot nästan enbart gasformiga förbränningsprodukter.

Det rökfria krut som användes i Förenta Staterna erhålles genom att
upplösa nitrocellulosa i en blandning av eter och alkohol, varvid den
använda mängden lösningsmedel just skall räcka till för att gelatinera
nitrocellulosan, vilken därefter bearbetas till stänger. Stängerna skäras
i lika långa stycken, ungefär tre gånger sa långa som tjocka. Formapparaten
som författaren uppfunnit ar konstruerad sa att när krutdegen drives
fram genom apparaten får varje stång sju hål i längdriktningen, ett i mitten
och de sex övriga lika fördelade däromkring. Krutstyckena likna
ganska mycket de i handeln förekommande kanalljusen.

illustration placeholder
DET RÖKFRIA AMERIKANSKA KRUTET AV REN NITROCELLULOSA

Krutet användes i form av små cylindrar genomborrade med sju hål i längdriktningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1918/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free