Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny metod att filma blodkropparnas rörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan uppehåll gör ljusbilden på filmbandet vetenskapen nya tjänster
och hjälper till att klarlägga fenomen som endast ofullkomligt avslöjas på
den stillastående fotografien. En tysk professor Adolf Basler har
utexperimenterat en metod att undersöka blodkropparnas gång genom hårkärlen i
en levande varelse och inregistrera deras hastighet på filmremsan. Då
det är dessa kroppar som tillföra den levande varelsen den näring
vävnaderna behöva för att icke dö, är det av största intresse att kunna iakttaga
deras arbete.
När man i mikroskopet vill iakttaga blodets gång genom ett kapillärnät
brukar man vanligen betrakta någon genomskinlig del, i vilken man med
genomfallande ljus kan se blodet strömma eller också tar man ut en del
därav från djuret for att lägga det på mikroskopplattan och belysa det
underifrån. Därvid söker man sa vitt möjligt hindra att ådrorna som
sammanbinda det uttagna stycket med cirkulationen i dess helhet bli skadade,
något som emellertid sällan lyckas, och man kan därför icke få någon
god bild av blodströmningen i normalt tillstånd. (Svårigheten ligger i
belysningsanordningen och professor Basler har nu uppfunnit ett nytt sätt
att belysa, som gör att man icke behöver taga ut blodkärlen ur deras
naturliga läge.
Om man har en glasstav som är tjockare i ena änden och avsmalnar
mot den andra, och som i den smala ändan ar snett avskuren, kan man få
ljusstrålarna att följa stavens form. Om sålunda glas$taven belyses i
tjockändan kommer ljuset på grund av totalreflexion mot väggarna att följa
staven till den andra ändan och då denna är skuren på lämpligt sätt kastas
det därifrån uppåt. Staven blir sålunda en "ljusledare". Förutsatt naturligtvis
att den icke gör några alltför tvära vinklar eller for många krökningar.
Om man nu vill undersöka blodomloppet i ett djur, t. ex. i njuren
på en groda, så blottlägges njuren sedan man narkotiserat djuret, och
ljusledaren införes med sin smala ände under njuren. Därpå placeras djuret i
passande ställning under mikroskopet och ljusledaren belyses. Ljuset passerar
då in och kastas genom den smala, snedskurna anden upp genom njuren
till mikroskopet, och man kan iakttaga blodets gång i de oskadade kärlen.
Om man nu vill bestämma blodets hastighet i kapillärerna inriktar man
mikroskopet så att man får en reell bild av vävnaderna cirka 15 centimeter
ovanför okularet. Där bilden faller insattes filmen, som är upprullad på
en trumma och rör sig med regelbunden hastighet vinkelrätt mot
blodströmmens gång. Man ser då blodkropparna röra sig som punkter i
ådern, och om man sätter filmen i gång avteckna de sig på denna som
raka streck, vilka bli så mycket mera lutande ju långsammare blodströmmen
är. Känner man förstoringen i mikroskopet kan man lätt beräkna
strömmens hastighet. Och man kan också konstatera hur blodströmmen under
olika förhållanden växlar i hastighet. Ett villkor för att bilderna skola bli
lyckade är att omgivningen till den ifrågavarande kapillären avbländas och
att trumman med filmen rör sig med konstant hastighet, vilket kan
åstadkommas genom ett urverk. För att avblända kapillären måste man insätta
en smal spaltöppning mellan filmen och mikroskopet och sörja för att
blodkärlet avbildas genom spaltöppningen, vilket naturligtvis blott kan
ske om blodkärlet ar fullkomligt rätlinjigt. Det ar därför mest lämpligt
att anställa dessa försök med sådana delar, där samtliga blodkärl liksom
också muskelvävnaderna utmärka sig för sitt raka förlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
