Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 107 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zinken, en krigets metall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Broken Hill, Tasmanien, Nya Zeeland, Canada, Indien, Egypten och
Sydafrika leverera nu till de engelska hyttorna i Wales.

De franska gruvorna inom landet äro numera föga givande, men
kolonierna, framför allt Algeriet, Tonkin och Tunis ha år 1912 drivit upp
Frankrikes produktion till 200 000 ton malm.

I Grekland finnas de ryktbara gruvorna vid Laurium, där zinken är blandad
med bly. Dessa gruvor ha varit kända sedan den äldsta forntiden.

Tyskland, vars förnämsta fyndorter ligga i Schlesien och Rhenprovinsen,
exploaterar ock- så Corinthia- och Styriagruvorna i Österrike-Ungern samt de
belgiska gruvorna, vilka numera äro nästan uttömda liksom de bulgariska.

Tyskland lider icke brist på zink tack vare dess egna fyndigheter; därför
har det också delvis kunnat fylla bristen på koppar, särskilt för alla
elektriska ändamål.

Japan har börjat intaga en plats bland zinkproducenterna, och
Ryssland äger i Sibirien stora bländeförekomster, belägna invid transsibiriska
järnvägen, särskilt i närheten av Semipalatinsk.

Förenta Staterna dominera zinkmarknaden med en årsproduktion på
700 000 ton härstammande framför allt från Missouriområdet, som innesluter
förekomsterna i Japlin, Kansas, Oklahoma och Montana, där Buttedistriktet
är beläget, ett av Staternas största gruv- och bergverkscentrum.

TVÄRGENOMSKÄRNING AV EN TYSK ZINKUGN Man ser de dubbla raderna av retorter R med deras förlag N ordnade i tre rader över varandra längs ugnens längsaxel.

Zinkmalmagenterna sälja blände och galmeja och framför allt rostad malm,
som kallas "spelters", vars pris, som undergått stora fluktuationer, stigit från
495 kronor tonnet i januari 1915 till 2 121 kronor i juni samma år för att
i november sjunka till 972 kronor; en ny hausse har fort upp priset till
l 750 kronor.

Före kriget bestämde zinkproducenternas association priset på spelter
i proportion till produktionens betydelse och mängder lagrad metall. Nu ha
dessa överenskommelser, som inneslöto tyska och österrikiska producenter
annulerats.

För att utdraga zinkmetallen ur dess malmer förvandlar man dessa till oxid
genom bränning (galmeja) eller rostning (blände) och reducerar därpå
oxiden med kol.

Reduktionen börjar vid en temperatur som ligger ovan metallens kokpunkt så att
zinken uppsamlas i form av ångor som måste kondenseras, vilket utgör den
största svårigheten i denna ömtåliga metallurgi.

Oxidens förvandling till ånga sker alltid i slutna behållare av små
dimensioner - mufflar eller retorter. Man raffinerar sedermera den råa
zinken för att erhålla en produkt, som kan valsas och ingå i legeringar
av fullt bestämd sammansättning, såsom mässing for patronhylsor.

Bländet och galmejan, som utvinnes ur gruvorna måste innan det
rostas eller brännes i ugnarna undergå en uppdelning efter storlek och
täthet, varigenom man söker göra malmen som skall behandlas rikare på
zink.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>