Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 159 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strövtåg i vetenskapens omgivningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

maten vid högst hundra grader, men i ångapparaterna stiger temperaturen
till 120° under ett tryck av 2 till 8 kilo, varvid alla sporer och mikrober
dödas. Man hindrar därigenom frukter och andra konserverade födoämnen
att förstöras efteråt på grund av otillräcklig sterilisering, och detta är den
stora fördelen med köksautoklaven, som dessutom år en billig apparat.

Sterilisatorn består av en järnugn med ett lock med fals, som kan
slutas lufttätt med skruvar. Apparaten är försedd med en manometer, en
säkerhetsventil, en avloppsventil och ett slags korg av metallnät, vari
konservburkarna läggas ned.

Det rekommenderas nybörjare att endast använda prima varor och rent vatten samt
väl rengjorda kärl.

Man inför de tillslutna burkarna i ångpannan och höjer temperaturen till 75 grader
för att driva ut luften och få grönsakerna att svälla upp. Därpå
löder man ihop burkarna och lägger in dem i nätkorgen, som man hastigt
för ned i apparatens inre. Sedan man stängt locket driver man upp
ångtrycket till önskad höjd, och håller det en stund. Avloppsventilen öppnas
därpå gradvis, varigenom ångtrycket långsamt sjunker tills manometern
visar noll, och man kan då öppna locket utan fara. Efter en stund tar man ut
korgen med burkarna, som man först sänker ned i kokande vatten och sedan
i ljumt. Om man använder glasburkar, måste man låta dem svalna mycket
långsamt, så att de icke spricka vid avkylningen. Det skulle vara
önskvärt att sådana ugnar också kunde komma i bruk i Sverge för att bättre
taga vara på våra trädgårdsprodukter.

ARBETARE KONSTATERAR VARIATIONERNA HOS DE MAGNETISKA EGENSKAPERNA I EN
STÅLSTÅNG SOM UPPHETTAS I UGN OCH ÖVERVAKAR DÄRIGENOM DEN TERMISKA
BEHANDLINGEN AV STÅLET.

Stålets forlust av de magnetiska egenskaperna vid upphettning
tjänar som grundval för dess termiska behandling.

Den kritiska punkten är som namnet anger den gräns man icke får
överskrida, när man underkastar stål värmebehandling. Exakta
bestämningar av den temperatur som motsvarar kritiska punkten för varje
stålsort utföres på laboratorierna med hjälp av precisionsinstrument,
men i praktiken överstiger temperaturen i ugnen mycket ofta
den som kemisterna angivit såsom den högsta ifrågavarande stålsort kan tåla.

Men detta förfaringssätt vidlådes av många olägenheter, såsom att
pyrometrarna förändras under värmens inverkan och att avläsningen är
svår att utföra.

Men man har länge vetat, att stål som utsättes för värmebehandling förlorar sina
magnetiska egenskaper i närheten av den kritiska punkten. På detta
fenomen har man grundat en sinnrik apparat, som tjänar till att bekvämt och
exakt iakttaga det ögonblick den kritiska punkten nås, när man upphettar
ett stålstycke.

För detta ändamål behöver, man blott sätta stålstycket, som skall
upphettas i ugnen, i beröring med en magnetrulle, och i strömbanan införa
en magnetnål, som upphör att fungera i det ögonblick stålet uppnått
den kritiska punkten. Så snart stålets yta mister sin magnetism börjar nålen
röra sig fram mot ett rött streck på tavlan, och den fortsätter att närma
sig detta i samma man som värmen tränger in i stålets inre under
behandlingen i ugnen, och magnetismen sålunda går bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>