- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 /
166

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havets planktonproduktion och dess utnyttjande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för människor har sedan länge varit bekant. Sålunda har bl. a. fursten
av Monaco beskrivit dylika planktonrätter, och engelsmannen Herdmann
omtalar hurusom han på en planktonexpedition i närheten av Tromsö
av kopepoderna låtit bereda en utmärkt välsmakande marmelad.
Fursten av Monaco föreslog på sin tid t. o. m, att räddningsbåtarnas
utrustning skulle kompletteras med planktonhåvar for att därigenom erbjuda
de skeppsbrutna en möjlighet till räddning från hungersdöden. Någon
praktisk betydelse torde emellertid dessa uppslag och försök aldrig ha ernått.
Helt nyligen har för övrigt en dansk vetenskapsman återigen upptagit
denna gamla fråga till ny behandling, dock - med hänsyn till tiderna - med
särskild vikt lagd vid möjligheten av en fettutvinning direkt av plankton.
Något nytt bidrag till diskussionen lämnar emellertid icke den sistnämnda
författaren, och själva den grundläggande sakfrågan - om verkligen
mängden av kopepoder trots individernas obetydliga storlek är
tillräcklig att möjliggöra en industriell bearbetning - upptages icke ens en
gång till behandling. Hur förhåller det sig emellertid med denna sak?

Låt oss till en början exemplifiera denna sak rent schematiskt. Antag
t. ex, att vi ha att göra med en damm av 1 meters djup och
representerande en yta av 1 har. Föreligger här en maximal planktonproduktion med
en så avsevärd mängd av lägre djur, att vattnet därigenom är alldeles
rödfärgat, så låter det sig beräknas, att totalproduktionen av dessa
organismer, beräknad som torrsubstans pr har, utgör högst 500 kg. Sättes
fetthalten till 10 %, så motsvarar tydligen totalproduktionen en fettmängd
av 50 kg pr har. Detta är visserligen endast ett mått på produktionen
i ett viss givet ögonblick och får naturligtvis icke utan vidare betraktas
som totalsiffran för vegetationsperiod, i detta fall sommarmånaderna. Även
om det vore möjligt att uttaga ett par tre skördar efter varandra, skulle
dock fettproduktionen pr har endast kunna uppdrivas till ett eller annat
hundratal kg pr har - en i förhållande till fastmarkens
produktionsmöjligheter skäligen obetydlig siffra.
Att under sådana omständigheter tanka sig en fettproduktion på denna
väg måste därför tydligen betraktas, som opraktiskt, ja i hög grad otjänligt.

Räknar man i stället med normala sjöar eller med havet i dess vanliga
produktionsbetingelser, så låter det sig därvidlag med lätthet leda i bevis,
att en produktion av lägre kräftdjur som svarar mot en möjlig
fettutvinning à 50 kg pr har måste anses mycket högt tilltagen, och för dess
erhållande skulle endast under optimala och utomordentligt gynnsamma
förutsättningar en avfiskning eller genompumpning av allenast 10 000
kubikmeter vara erforderlig - under vanliga omständigheter däremot av en
allra minst 5 à 10 gånger så stor rymd. Ävenledes här kan man därför enligt
vår mening icke ens tänka sig en direkt exploatering av planktonproduktionen
.
Detta är för sjöarnas vidkommande så mycket mer otänkbart, som
därigenom - med hänsyn till deras vittbegransade näringskällor - tvivelsutan
en allvarlig skada skulle tillfogas deras normala ämnesomsättning,
bland annat yttrande sig i en avgjort sjunkande fiskproduktion.

Skall man därför över huvud taget kunna tänka sig en direkt
exploatering av planktonproduktionen, så måste man vända sig till de
undantagsfall i havet, där verkligt avsevärda
högproduktioner äro tillfinnandes på mycket stora vidder. Dylika finnas
faktiskt: det är de väldiga svärmar särskilt av kopepoder, vilka i kallare
hav ofta färga vattenytan på milsvida vidder i rött. Det finns exempel på
dylika svärmar av en utsträckning på icke mindre an 1 000 000 har. Räknar
man med den mängd organisk substans, som kopepodmassan här
erbjuder allenast i det översta halvmeterskiktet, så erhåller man följande
högst aktningsvärda siffror för en dylik svärm:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1918/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free