Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 173 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom mekanisk sammanpressning av marken kan man få en solid grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MEKANISK SAMMANPRESSNING AV MARKEN

173

VY AV BRON "DEL RISORGIMENTO" ÖVER TIBERN i ROM Brospannet ar 100 meter i längd och vilar på en grund av komprimerad mark med betongpålning

Varje stöd vilar på ett massiv, bildat av 12 huvudpelare förenade
genom 24 mellanpelare, vilket motsvarar en massa av 8 400 kubikmeter
komprimerad mark, om man uppskattar medeldjupet till 7 meter. Det är
ett mycket vackert arbete.

Tiberbron väger i sin helhet 32 000 ton, d. v. s. en död vikt per stöd på
16 000 ton, och den har vid motståndsförsöken uppburit en belastning av 620
kg per kvadratmeter (1 240 ton inalles).

Proven med rullande tyngd utfördes med tre ångvältar som tillsammans
vägde 46 000 kg. Under denna belastning sänkte sig brons krön knappast
2 centimeter, och denna deformation Var fullkomligt elastisk; den
permanenta sänkningen var praktiskt taget ingen, ty så snart belastningen
upphörde återtog bron sin cirkulära form. Andra prov som utfördes med
rytmiska stötar, därigenom att en bataljon på 900 man fick utföra gymnastisk
språngmarsch över bron, gav upphov till en elastisk förskjutning, vars
maximumvärde icke översteg 3 millimeter.

Den här omtalade konstruktionsmetoden har sålunda mycket vidsträckt användning
för offentliga och privata byggnader. Fall där den icke
kan användas äro mycket sällsynta och reduceras måhända till blott ett
enda: när man vill driva ned pålar i en strandbädd, där jordlagren äro
mycket dyiga och flytande så att kompressionen synbarligen icke har någon
verkan. Detta fall möter man dock sällan i praktiken, och det inverkar
därför icke på värdet av denna metod.

Förr byggde man upp stora byggnader på grund som blivit förstärkt
med träpålning. Man begravde då i jorden hela skogar, men icke ens den
bästa ekpåle står så bra emot dy som en stenpåle. Man slog ned pålarna
med hejare för att de skulle drivas in i jorden, men pålarna stodo icke
i förbindelse med varandra och blevo lutande i stället för vertikala, därför
att de icke liksom stenpelarna bilda ett helt. Vid rivning av gamla
byggnader på grund med träpålning har man funnit pålar fullkomligt uppätna
av insekter och alldeles odugliga att uppbära en grund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>