Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 195 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakten på undervattensbåtarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uträtta mycket mot de moderna stora undervattensbåtarna, som göra 16 à
20 knop och äro beväpnade med 10,5 ja till och med 15 centimeters
kanoner placerade under pansarskydd.

För att kämpa effektivt mot dessa skulle man behöva ett vapen med
minst samma kaliber. Men ett sådant väger mycket, och tonnaget
skulle därför behöva ökas, vilket är en olägenhet, ty djupgåendet bör
icke uppgå till mer än en meter för att man skall undgå de fientliga
torpederna, vilka äro inställda på minst en meter under vattenytan.

TOLV "JAGARE" SOM ÄRO FÄRDIGA ATT SJÖSÄTTAS När båtarna äro färdiga samlas de i rader om tolv stycken på slipen varifrån de få glida ned i S:t Lawrencefloden. När floden är isfri d. v. s. från mars till slutet av november sjösätter man samtidigt flera sådana serier.

Man måste också ta ett annat förhållande i betraktande.
Undervattensbåtarna visa allt större tendens att förflytta sina anfall ut på
öppna havet. For närvarande operera tyskarna mer
än 300 sjömil utanför kusterna. Man måste sålunda åstadkomma jagare som
kunna uppehålla sig så långt från sina baser.

Vidare är det fördelaktigt att dessa kunna ledsaga handelskonvojerna. I
händelse av anfall måste de ha stor aktionsförmåga; de skola ha så stor
hastighet att de kunna sätta fart direkt på undervattensbåtens periskop innan
denna hunnit avlägsna sig från platsen där den slungat ut sin torped. Men
dessa betingelser kunna endast fyllas
av ett kraftigt byggt fartyg med ett tonnage på minst 600 ton. Den nya
båten blir sålunda av ungefär en stor minbåts typ.

Men utom det hundratal jagare med 35 knops fart som amerikanarna
byggt sedan sitt inträde i kriget, söka de även konstruera en särskild modell
för att bekämpa undervattensbåtarna. Sålunda prövade de med framgång
under sommaren 1917 en ny minbåt av halvundervattenstyp, ty den kan
icke fullständigt sänka sig under ytan.

Den är beväpnad med kraftiga kanoner och torpedtuber. Den kan
sänka och höja sig mycket snabbt, men dess överbyggnad som är
bepansrad, förblir alltid ovanför ytan och sålunda synlig. Den är efter
vad man påstår försedd med apparater som omedelbart singnalera
närvaron av undervattensbåt även på stort avstånd. Vari denna apparat
består hålles hemligt. Måhända är det en kombination av telefon och
mikrofon som ar nedsänkt till passande djup i vattnet och som på
långt håll uppfångar ljudet av undervattensbåtens propeller, ty vattnet
leder ju ljudet utmärkt. Dessa nya undervattensjagare äro avsedda för
patrulltjänst i Atlanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>