Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strövtåg i vetenskapens omgivningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är upprullad i varv skilda genom ett isolerande band. Selentråden genomlöpes av en elektrisk ström, som uttages från en grenledning till fartygets belysningsström. Som vi haft tillfälle att flera gånger omtala har selen den underliga egenskapen att dess elektriska motstånd förändras allt efter styrkan hos ljuset som faller på den; motståndet är svagt vid stark belysning och växer med sjunkande ljusintensitet. Det är tydligt att när skorstenen är full av svart och tät rök så kan endast en ringa ljusmängd passera tvärs igenom den och träffa selentråden; i detta fall sjunker strömstyrkan. I strömbanan till selentråden är inkopplad en galvanometer, vars skala bär delstreck som angiva fyra grader mellan belysning och förmörkning: svart, halvsvart, halvljust, ljust; denna galvanometer är monterad på en tavla i eldrummet, så att man lätt kan avläsa anvisningarna och i varje ögonkast se hur eldningen skall skötas. Med hjälp av voltmetern, som är uppsatt på samma tavla som galvanometern och strömbrytaren, kan spänningen på strömmen i galvanometern och selenspolen hållas konstant. (Se fig. på förra sidan.)
Men, frågar man sig, om det nu fastnar sot på skorstensväggarna kommer då icke instrumentets angivelser att bli missvisande? Nej, ty systemets upphovsman har förutsett det och avvärjt det genom att låta en ström av komprimerad luft cirkulera i tuberna, varigenom sotet hindras att avsätta sig framför lampan och den ljuskänsliga cellen. Dessutom kunna glasskivorna framför linsen och selencellen lätt tagas ut och rengöras om så behöves.
En intressant anordning för att torka ut löpgravarna.
Engelsmännen hålla som bekant Yserområdet besatt och ha för att stå emot den numeriskt överlägsna fienden tillgripit en naturlig bundsförvant i det de satt området under vatten; för övrigt är denna terräng som ligger lägre än havsytan en riktig svamp, där försvarsverken blott kunna uppkastas i relief med undantag för de högre liggande partierna kring kanalerna, där man kunnat gräva grunda löpgravar. Engelsmännen ha sålunda haft att kämpa både mot tyskarna och vattnet, och av dessa har vattnet varit svårast. För att hindra att deras försvarsverk skulle bli fullständigt översvämmade ha de måst sätta upp moderna pumpanläggningar. Men på grund av de särskilda betingelser, under vilka arbetet skulle utföras, har man fått konstruera lätta motorpumpar som kunna bäras och som äro tillräckligt små för att lätt kunna döljas men dock mycket effektiva. De senaste och bäst konstruerade apparaterna av detta slag utgöras av en förgasningsapparat (en ångpanna av 355 mm diameter) försedd med de vanliga tillbehören: manometer, säkerhetsventil, automatiskt reglerad ventil för bränsletillströmningen(flytande bränsle), en liten handpump för att i ångpannan införa vattnet, som finns i en reservoar rymmande 19 liter, samt en speciell injektionsbrännare för fotogen. Som det icke skulle vara bekvämt att samtidigt med tändningen införa bränsle till eldhärden och vatten i ångpannan är fotogenen likaledes magasinerad i en reservoar som rymmer 11,5 liter och räcker för ett längre arbete. Själva pumpen är av "pulsometer"-typen.
Två flaskor med komprimerad luft, som synas till vänster på fotografien, driva luft under tryck in i brännaren för att öka fotogenens förbränning. Sålunda får man hastigt upp trycket i pannan.
Apparaterna äro tillräckligt lätta för att några karlar skola kunna bära dem.
För att draga till skruvmuttrar.
Många småuppfinnare ha sysselsatt sig med detta problem, och det saknas icke goda lösningar. Men få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
