Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 246 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematografen blir ett av undervisningens bästa hjälpmedel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera svårskötta an de förstnämnda, men äro utmärkta vid upptagning av
djurliv i svår terräng där operatören icke kan veva.

Som bekant upptagas kinematografbilderna på en filmremsa som
finnes i handeln i standardlängder på 100, 200, 350 fot etc. Kameran har
två rum för filmen. I det övre finnes den oexponerade filmen på en rulle
och i det nedre rullas den exponerade upp. Figuren på sidan 243
visar hur filmen går fram genom kameran. Det vanliga är att man tar 16 bilder
i sekunden. Man skall sålunda låta remsan stanna 16 gånger under en
sekund framför objektivet, och i samma ögonblick som den stannar öppnas
slutaren och exponeringen sker.

För att man skall kunna få en jämn framflyttning är filmen perforerad i
kanterna med fullkomligt jämna mellanrum, och i dessa hål gripa tänder in
och förflytta remsan stegvis. För att icke filmen skall slitas av
och för att åstadkomma en jämn rörelse låter man remsan göra en slinga sedan den
passerat tandhjulet, så att kraften icke behöver verka på hela rullen utan
blott på den del av filmen som bildar slingan. Detta för att kunna
åstadkomma de hastiga uppehållen framför linsen.

Framkallningen av den exponerade filmen sker bäst genom att man rullar
upp den på en ram som lägges ned i framkallningsbadet. Detta visas i
den nedre figuren på sidan 245. Svårigheten vid behandlingen av filmen i
mörkrummet ligger i dess längd, som gör att man icke kan handskas
med den som med en vanlig fotografisk film. Endast genom att rulla
upp den på en framkallningsram såsom visas av figuren här nedan kan
man undvika att den trasslar sig.

MAN RULLAR UPP FILMEN PÅ FRAMKALLNINGSRAMEN.
For att icke filmremsan skall trassla sig måste
man fore framkallningen rulla upp den från
rullen på en ram med emulsionsytan utåt.

Sedan framkallning, fixering och tvättning blivit utförda rullas filmen
upp på en cylindrisk trätrumma sammansatt av spjälor för att torka.

Även för kopieringen som är en svår process har man konstruerat
amatörapparater som förenkla saken. Figuren på sidan 247 visar en
sådan apparat. Kopieringen tillgår så att man pressar den
negativa remsan mot en oexponerad film och låter båda passera en ljuskälla.
Den därvid uppkommande positiva remsan framkallas och torkas på samma sätt
som den negativa.

Det ar dessa och andra liknande lättskötta apparater som skola sätta amatören
i stånd att ägna sig åt kinematografisk upptagning. Och ämnen som erbjuda sig
för detta finns det rikligt, ty alla dagshändelser som inträffa på den ort
han är bosatt utgöra en eftersökt vara för filmföretagen. Men vi skola
här endast sysselsätta oss med upptagning av undervisningsserier. Och
i fråga om undervisning är amatören icke blott hänvisad till att åstadkomma
bilder för skolrummet. Även på biografteatrarna äro väl och sinnrikt
upptagna bilder av naturföreteelser, djurs och växters liv, industriella tekniska
processer och geografiska scener mycket omtyckta och betalas med höga
pris av företag som handla med detta slags bilder. Men det gäller som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>