Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 266 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lothringska järnet och dess uppkomst. av stanislaus meunier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så att man kastar in dem i masugnarna som vanlig malm.

Vad beträffar malmens sammansättning så utgöres den av järnhydrat av ungefär samma sammansättning som vanlig rost. Men den innehåller också en mängd andra beståndsdelar såsom kisel, aluminium och kalk samt fosfor som konstant uppgår till tre tusendelar. Även manganoxid och märkbara mängder titan och arsenik ingå. Svavel förekommer också i form av sulfid i blandning med andra metallsulfider. Järnhalten uppgår till högst 40 %.

"TRIGONIA NAVIS". Mollusk som levde i Liashavet och som man nu återfinner som fossil i Brieyområdets järnmalm.

Vid första anblicken frapperas man av brieymalmens struktur. Den är vad man kallar oolitisk, och man menar därmed att den till formen påminner om kornen i fiskrom. Mineralet består av små klot, en fjärdedels till en halv millimeter i diameter. De hållas samman av ett bindemedel som vanligen också ser ut som rost och består av lera, kalksten och sand.

"ÖRNSTEN" FÖRMINSKAD TILL HÄLFTEN. Detta ar en äggformig bildning, som består av limonit d. v. s. samma ämne som ooliterna brieymalmen; den bildar ett skal kring en lerkärna, som man kan höra om man skakar på stenen.

Om man skär dessa små klot i så tunna skivor att de bli genomskinliga, d. v. s. blott några hundradels millimeter i genomskärning, och sedan betraktar dem i mikroskop, finner man att de bestå av ett antal koncentriska skal som ligga utanpå varandra; det innersta skalet icke tomt utan innehåller ett litet mineralkorn, och det är anmärkningsvärt att detta nästan alltid utgöres av någon organisk lämning. Det kan vara ett stycke mussel- eller snäckskal, en liten del av en bryozoer, ett foraminiferskal, och det består alltid av järnoxid i stället för den kalksten som ursprungligen bildade djuret. Därav kan man sluta att den järnhaltiga ooliten är resultatet av en avlagring kring en kärna, varvid järnet kommit från de järnhaltiga lösningar som cirkulera i jorden.

Om man under mikroskopet behandlar ett sådant järnmalmpreparat med syror, ser man att det lämnar ifrån sig järnet som färgar vätskan, men bibehåller för övrigt sin form. Efter behandlingen har man vita eller gråaktiga ooliter, som endast innehålla kisel och aluminium.

På grundval av dessa iakttagelser skola söka göra oss en föreställning om hur den lothringska malmen uppstått.

För det första visar förekomsten av fossilen att de lager som bildat malmen blivit avsatta på botten av Liashavet. Närvaron av trädstammar, som funnits här och där i lagren, bevisar att floder mynnade ut i detta hav. flodernas vatten har fört med sig delar av växtligheten på stränderna, och man ser därav att den dåtida geografien var ungefär densamma, som den nuvarande. Vi stå inför en avlagring som bildats i ett grunt hav, troligen helt nära stränderna.

En skärning genom det järnhaltiga lagret visar att avsättningen av detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>