Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vetenskaplig prövning av förfalskade tavlor - Den amerikanska filmimporten till europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solstrålarna leka så behagfullt, äro bladen tecknade på ett mycket mer komplicerat sätt än i Corots Ville d’Avray skogar i halvskymning. Han målar i stora drag och söker mer idealisera landskapet än att återgiva naturen med skrupulös noggrannhet.
I allmänhet kan man säga att om två mikrofotografier visa samma penselföring så tillhöra de båda tavlorna samma mästare. I motsatt fall bör man studera förändringarna i mästarens teknik under olika perioder av hans liv innan man drar några slutsatser huruvida tavlan är äkta eller förfalskad. Mr Laurie har också föreslagit att man för varje särskild målare skulle upprätta en serie mikrofotografier av de tavlor de målat under sin levnad, så att man kunde få säkra utgångspunkter för bedömningen, ty tavelexperternas uppgift blir mer och mer krävande för varje dag som går. Förfalskarna ha blivit verkligt geniala, när det gäller att efterhärma gamla mästare.
Och vilka resurser ha de icke till förfogande för att utföra sina bedrägerier! De ha tagit kemien, bakteriologien, teckningskonsten och den historiska sakkunskapen i sin tjänst. Utan att gå in på alla de trick som användas vilja vi omtala huru de mest slipade gå till väga. De inköpa en gammal tavla till billigt pris hos någon antikvitetshandlare, tvätta den omsorgsfullt och måla därpå över den med något motiv värdigt en ryktbar mästare. Därvid blanda de aska och sot i färgen så att den får utseende av att vara mycket gammal. Ibland åstadkomma de samma resultat genom att fästa en ny målning, en kopia av någon gammal tavla, medels ett särskilt slags lim på en redan förut använd duk som blivit preparerad som nyss omtalats. Härmed är en god del av arbetet färdigt. Nu sättes tavlan in i en ugn och torkas så att dess yta antar den spruckna glasyr som kännetecknar gamla målningar. För att dölja någon detalj som är för svår att härma efter taga de den välvilliga naturen till hjälp. Fläcken som skall döljas fuktas och besås med sporer av en svamp. Några dagar senare har det utvecklats en rik svampvegetation, som betäcker stället med en blekt grönaktig vävnad. Slutligen går tavlan till monogramisten som sätter dit signaturen. Detta är icke någon lätt uppgift utan fordrar stor sakkunskap. Han måste ha noggrann kännedom om de stora mästarna, och i sina kartonger har han initialer, fullständiga signaturer och data för alla de berömda målningarna som kopierats efter original i Rom, Paris, London och Madrid. Han vet att en viss porträttör signerade till vänster medan den och den landskapsmålaren satte sitt monogram längst ned på duken, och en annan konstnär helt enkelt placerade sina initialer längst upp till vänster på sitt verk.
Våra dagars imitatörer ha för övrigt berömda föregångare. Har icke Paul de Vos kopierat Snyders och David Teniers härmat Tizian! I avseende på moderna målare ha de sakkunniga ofta svårt att uttala sig, ty många av dessa måla på de gamla döda mästarnas manér. I sådana fall kan monogramisten ensam utföra hela bedrägeriet, ty han behöver ju blott utföra en namnförändring för att fördubbla eller tredubbla tavlans värde i amatörernas ögon. Men tack vare Mr Lauries arbeten bör man nu kunna uppskatta varje målning till dess rätta värde eller åtminstone med säkerhet fastställa dess ursprung och ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
