Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vägarna beläggas for att stå emot automobiltrafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÄR AUTOMOBILEN kom och trafiken växte med tusentals vagnar
som började rulla fram på vägarna, fann man snart att det nya fordonet var
alla vägars fiende. Under ett halvt sekel hade man använt makadambeläggning,
och detta räckte väl till, i synnerhet som den tyngsta trafiken
hade gått över från landsvägarna till de nyanlagda järnvägarna.
Makadambeläggningen består som bekant av ett 15 å 25 centimeter tjockt lager av
sten blandad med sand, vilket fuktas med vatten och pressas ihop av en
vält. Det föreföll som om automobilernas bräckliga gummihjul skulle
duka under i striden mot vägen, men det vart tvärt om. Till följd av
hastigheten och friktionen åstadkommer hjulet en sugning i marken, vilket så
småningom förstör ytan och rycker upp dammet från de undre lagren.
Detta går så långt att beläggningen brister och lossnar, och vägen måste
repareras sa ofta att underhållningskostnaderna bli alltför stora.
Situationen förvärrades ytterligare. De som voro bosatta utmed vägar
där livlig biltrafik rådde förgiftades av dammolnen, som knappast hunno
lägga sig förrän ett nytt åkdon rörde upp dem, och de förbannade de nya
vagnarna utan hästar; de resande, som blevo blinda av detta samma
damm, löpte fara att kollidera. Man måste sålunda först söka efter ett
medel att dämpa dammet, och man uppnådde goda resultat genom att
lägga tjära på ytan.
Stenkolstjära, som utbredes på
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
