Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saltet under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av L. DELCOMNUN
GRUVINGENJÖR
Salt eller natriumklorid ar en viktig beståndsdel i människans och
djurens föda. Behovet efter salt är särskilt stort i kalla länder. Den årliga
konsumtionen pr individ ar blott 3 kilo i norra Afrika, men ända till 12
kilo i de skandinaviska länderna. Saltet ar dessutom nödvändigt för
boskapen, nötkreatur, får och svin. Man påstår att de engelska, belgiska
och holländska kreatursuppfödarnas framgång grundar sig på att de giva
sina djur bestämda saltransoner.
Saltet ar även utgångsmaterialet förden stora sodaindustrien och
framställningen av andra natriumsalter, såsom sulfat etc. Sodafabrikerna taga
en stor del av det salt som produceras i världen.
Lyckligtvis finns natriumklorid i rikliga mängder på olika platser,
antingen som bergsalt i jorden eller som havssalt i havsvattnet, varur det
utvinnes i vissa kustdistrikt. Somliga länder producera sa mycket salt att
de kunna exportera, såsom England, Tyskland och i viss grad Frankrike.
De skandinaviska länderna samt Belgien och Holland framställa däremot
icke något salt, utan äro tvungna att importera hela sitt behov. Sålunda
införde Sverge 1917 l 207 490 hl sten och havssalt och 21 630 hl salinsalt.
Havsvattnet innehåller omkring 30 gram klornatrium pr liter, och man
ser därav vilka enorma saltmängder som finnas upplösta i havet; dessa
ökas alltjämt genom de kristalliniska klippornas upplösning och genom
uttvättning av de sediment som
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
