Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saltet under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i många fall måste man söka dem i marken genom att utföra borrningar och
lägga rörledningar av järn. I dessa rör införas pumparnas sugrör,
vilka nedföras till den lägsta punkten som skall angripas. Genom sondering träffar
man naturliga saltvattenströmmar, mättade vattensamlingar eller saltbankar, som man
lätt kan bearbeta genom att inspruta vatten.
Man åstadkommer för detta ändamål upplösningskammare, i vilka man inför sött
underjordiskt vatten eller vatten från jordytan medels pumpar.
Det salta borrningsvattnet innehåller 240 à 320 kilo salt pr kubikmeter allt efter
mättningsgraden och pumpas upp medels elektriskt drivna pumpar.
Borrningsvattnet föres in i bassänger och fördelas sedan till de s. k.
ugnarna Dessa utgöras av rektangulära plåtbehållare av 20 à 30 meters längd,
6 à 8 meters bredd och 0,5 à 0,6 meters djup. Var och en är försedd med två skilda eldhärdar. Förbränningsgaserna riktas in mot ugnarna genom ett system av väggar
som bilda kanaler och genomlöpa ugnens längd flera gånger innan de
strömma ut genom skorstenen. Ofta placerar man efter varje stor ugn en
mindre sådan som uppvärmes genom avloppsgaserna från den stora; där
får saltet kristallisera ut långsamt vid en temperatur mellan 40 och 50°.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
