Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 341 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålets kvalitet förbättras genom tillsats av olika specialmetaller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ugn dyrbart och användes blott i stål till snabbverktyg, till plåtar i
krigsfartygens ångpannor, pansarplåt för krigsfartyg och en del projektiler.
Man använder huvudsakligen i dessa olika fall legeringar av
järn-nickel-molybden, järn-krom-molybden eller järn-nickel-krom-molybden.

Kisel är ett ämne som är mycket utbrett i naturen; det spelar gentemot
järnet liksom aluminium en renande roll Kiseljärnet framställes i
elektriska ugnar. Man uppnår numera en halt av 96 % genom att reducera
kvartsen i ugnar med flera elektroder och vanligtvis med ledande
bottenplatta. Kiselstål användes för framställning av stålverktyg
och blir naturligtvis billigare än de föregående sorterna.

Sedan mer än 25 år ha de europeiska järnverken fulländat
kolstålet, så att det de numera framställa förstklassiga produkter, varvid
ingenting i fabrikationen beror av slumpen. Nödvändigheten att använda
specialstål gjorde sig därför icke så kännbar hos oss som i Amerika. Där gjorde
den emellertid att de amerikanska stålverken direkt från vanliga
produkter, som erhöllos i martinugnar, kastade sig på ultramoderna
specialstål, vilka äro synnerligen svåra att studera och framställa.

Därför har också titan, vanadin och till och med uran i tur och ordning
prövats i Pittsburg, Chicago etc. för framställning av stål till järnvägsräls
och broar likasåväl som till de viktigaste organen i automobiler och
lokomotiv.

RÄLS AV MATRINSTÅL AV DÅLIG KVALITET (TILL VÄNSTER) OCH AV
TITANSTÅL (TILL HÖGER)

Dessa bådas snitt visa att titanstålet är homogent under
det att martinstålet visar blåsor, som i hög grad minska
rälsens motståndskraft

Titan utövar en mycket gynnsam inverkan på stål. När man tillsätter
titanjärn av 10 à 15 % till metallen i en martinugn i
smältningsögonblicket löser sig titanjärnet i stålbadet
och drar till sig gaser såsom kväve och väte vilka annars skulle ge
upphov till blåsor vid avkylningen. Bitar av slagg eller järnoxid som ligga
inneslutna i metallen reduceras, varigenom stålet renas och blir fullkomligt
homogent.

Denna metod användes i stort i Förenta Staterna vid framställning av
stålräls, och man har fått produkter som äro 100 till 300 gånger
varaktigare än räls av vanligt martinstål.

Förutom till detta slags stål för järnvägs- och spårvägsräls användes titan
vid fabrikationen av finstål till automobiler och aeroplan samt vid den elektriska
stålframställningen. I detta sistnämnda fall tillför man en titanmängd
uppgående till cirka 0,5 % i ett bad som skyddas för oxidation medels
ett slagglager. Man erhåller därvid snabbstål för verktyg med mycket
stor motståndskraft för nötning, ty en del titan undgår oxidationen och
stannar kvar i stålet i metalliskt tillstånd.

Titan kommer huvudsakligen från titanjärn som kallas ilminiter samt
från rubtil, som är en titandioxid som finnes i Norge, Virginia och
Australien. Man har lyckats behandla magnetisk titanförande järnmalm i
masugnarna genom att göra slaggen smältbar medels tillsats av kalksten.

Man kan på detta sätt i masugn med koks behandla mineral
innehållande ända till 20 % titansyra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>