Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar om norrsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor luftmängd, 20 km för att nödgas övervinna motståndet för
ytterligare 15 luftmassor lika stora, som den över 120 km liggande. Luften
verkar som en bromsinrättning av hastigt stigande kraft. Då nu vidare
luftmotståndet växer med en mycket hög potens av hastigheten, låt oss
antaga efter den tredje potensen, så att en kropp med dubbel hastighet
möter ett 8 gånger sa stort motstånd som en kropp med den enkla
hastigheten, så finner man det naturligt att alla kroppar (av ej allt för
stora dimensioner) som utifrån tränga in i lufthavet med olika kosmiska
hastigheter av storleksordningen mellan 1 och l 000 km i sekunden, måste
förlora sin hastighet på några procent när då de nått nära nog
samma höjd inom några tiotal km. De ha då förlorat sin rörelseenergi,
som omsatts i värme och gjort dem glödande. Därför glödgas
alla meteorer upp på nära nog samma höjd, de som röra sig med den
största hastigheten eller största massan eller falla in mest snett mot jorden
bli lysande på den största höjden, men skillnaden blir ej stor (höjderna
ifråga ligga mellan 160 och 110 km). Likaså hejdas de alla på nära nog
samma höjd, så att de alla sedermera få nära samma hastighet och falla
ned som en tung kropp som inkommit i luftkretsen utan
begynnelsehastighet. Uppvärmningen blir då så liten
att meteorerna slockna. Detta inträffar också på nära nog samma höjd
för alla nämligen 90 à 100 km. Naturligtvis kan man tänka sig stoftkorn
så små att de på grund av strålningen från deras yta aldrig uppnå någon
glödningstemperatur ja icke ens 100 gradspunkten på Celsiustermometern.
Dessa kunna vi emellertid aldrig iakttaga. Ett faktum är att alla
meteorer slockna vid nära nog samma höjd, därför att de där förlorat sin
kosmiska hastighet hur stor den än varit. Man kan på visst sätt säga
att, praktiskt taget, det mot universum avgränsade lufthavet där har
sin gräns. På liknande sätt förhåller det sig med de olika infallande
strålarna - oaktat olikheheterna i deras hastigheter kunna synas
rätt betydande blir den höjd på vilken de förlora sin
hastighet, så att de ej mer forma att framkalla ljusfenomen, ej så
synnerligen olika. Även dessa förlora sina kosmiska hastigheter på
ungefär samma höjd som meteorerna, vid sagda gräns för lufthavet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
