Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 386 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Problemet om aeroplanens landning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MEDARNA PÅ ETT AEROPLAN SOM SKALL STIGA UPP FRÅN SNÖN Vid försök att lyfta och landa på en snötäckt aerodrom blev ett Nieuport-monoplan försett med ett par medar i stället för hjul. Medarna som se ut skidor gåvo tillfredsställande resultat. B, underredets längdaxel; M, förbindelsestycke.

ty marken där är ju plan och särskilt iordningställd. Men under
kriget har man insett att aeroplanen måste förses med
underreden som göra det möjligt att landa och stiga upp från mycket
ojämn terräng. Fast hastigheten numera uppgår till 200 km i
timmen misslyckas sällan en landning - med undantag för
landningar i upplöjd åkerjord - trots svårigheten för flygaren att
manövrera på marken vid sådan hastighet.

Problemet om landningschassin har givit upphov till en mängd
intressanta lösningar, av vilka vi endast
kunna omnämna ett fatal. Man kan indela dem i tre kategorier:

1. Underreden med hjul;

2. Underreden med medar;

3. Underreden med kombinerade hjul och medar.

De första aeroplanen från 1908 voro försedda med hjul. Men deras
underreden voro tunga och hindrade jämte de svaga motorerna varje
försök till flygning på större höjd. Wright, som vid den tiden
uppnådde 100 meters höjd på en distans av 100 kilometer,
använde som man minns medar, vilka blott tjänstgjorde vid
landninger. Uppstigningen ägde rum med hjälp av en
startskena. Medarna voro så elastiska att de fullständigt
dämpade stöten vid landningen.

LANDNING PÅ DE BÅDA HJULEN Aeroplanet går ned i lutande ställning från punkten A till punkten B. Det landar på de båda framhjulen.

En del uppfinnare, som insågo fördelen med det lätta medsystemet, försökte
använda sig av detta även för uppstigningen. De antogo att man skulle kunna få
apparaten att stiga utan startskena om man blott lät den glida fram på jämn mark i
stället för att rulla. Men det visade sig att motståndet härvid var för stort.

Några försök med medsystern kröntes dock med framgång. De utfördes på snön i
aerodromen i Moskwa. Så snart snön nått en viss tjocklek är det omöjligt
att driva fram ett aeroplan på hjul. Direktören för en rysk flygskola kom
därför på idén att förse sina aeroplan med ett par skidor fästa på hjulens
plats. Med dessa gick det lätt att stiga upp från snön och ävenså att
landa. Motståndet var icke stort större än med hjul. (Se
teckningen här ovan).

Men detta system som passar för de stora snöfälten fick aldrig någon
användning i västra Europa. Och det var då man kom upp med det
kombinerade systemet med hjul och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>