Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Man kan om morgonen se hurudant vädret blir under dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ihållande fult väder kan förutsägas av samma förebådande tecken; stycken
av den blå himlen synes då mellan molnen som tillkännagiva annalkande
fult väder.
Himlen visar också genom sin färg dagens väderlek. Mycket
genomskinlig luft, som tillåter att se föremål på
långt håll tydligt och klart, är tecken till regn. Om himlen på morgonen
har röd, gul eller violett ton så regnar det under dagen. Stiger solen upp
bakom en molnvägg blir det blåst; det blir även blåst om himlen på
aftonen är gul och klar. Går solen ned bakom en tjock molnridå utan att dess
skiva visar sig vid horisonten blir det fult väder följande dag.
Om soluppgången ar blek och grå eller lätt rosafärgad, blir det vackert;
morgondagg är tecken på vackert väder. Likaledes blir det vackert om
solnedgången färgar himlen livligt röd eller orange.
Molnen stryka så att säga utmed jordytan, ty som bekant har luftlagret
en tjocklek av omkring 50 kilometer. Jordens omkrets har en diameter av
12 732 kilometer, och de högsta molnen, vilka äro cirrus, ligga ej högre
an l0 000 meter. I de övre lagren, vid 8 000 meters höjd, utgöras molnen
av fina isnålar, under det att de lägre belägna molnen äro bildade av små
vattendroppar, vilkas storlek är mycket variabel. De som bilda dimma ha en
femtiondels millimeters diameter, och det går två hundra millioner sådana
på ett gram. Då dimman sjunker är fallhastigheten hos dessa små
vattendroppar 99 millimeter i sekunden.
Vattendropparna som bilda molnen ha större volym om vintern än om
sommaren. Det är dessa samma droppar som giva upphov till
halofenomenen, såsom mångårdarna, tack vare
det ljus de mottaga från himlakroppen som belyser dem. En stor ring kring
månen ar tecken till kommande regn; en medelstor mångård förespår snart
regn och en liten mångård i kontakt med månen varslar nästan säkert om
regn inom några timmar. Efter dessa elementära upplysningar vilja vi
tilllägga att hastigheten hos vinden, som framdriver molnen, ger en
föreställning om, hur snart det fula vädret
kan komma och sedan försvinna. Ett oväder förflyttar sig med mycket stor
hastighet, ty dess passage över en bestämd punkt kan vara trettio eller
fyrtio minuter, ja till och med mindre.
När ett moln visar sig vid horisonten iakttager man att dess gång, som först
synes regelbunden, är underkastad stora växlingar, och därav beror också
molnets oupphörliga formförändringar. Ju starkare vinden är, ju mera
regelbunden är dess gång, och det är lätt att förstå. Om vinden stryker fram
utmed jordytan varierar dess hastighet och höjd med beskaffenheten hos
terrängen över vilken den passerar, ty markens ojämnheter förändra dess fart
och riktning. Vattendrag, skogar, åkrar och ängar, vilka bilda ytor som draga
till sig och kvarhålla solvärmen, påverka och rubba luftens jämvikt och
luftströmmarnas rätliniga och horisontala riktningar. Det i rörelse stadda
lufttäcket är närmast likt ett upprört hav, vars vågor stiga och falla, icke
beroende på mekaniska krafter hos det upprörda ämnet, utan på
temperaturväxlingarna, vilka förändra dess vikt genom att utvidga eller
sammandraga det.
Molnen som man ser komma, eller vilka som helst i rörelse försatta gaser,
äro alltså underkastade termiska inflytelser från de platser, över vilka de
passera. De stiga över solbelysta fält och sänka sig under dagen då de
passera skogar, fuktig mark och sjöar. Motsatsen inträffar under natten. Det
finns alltså större utsikt att undvika regn då de gå fram över torr och
varm mark an då de passera fuktig eller skogbevuxen terräng.
För att lära känna molnens approximativa höjd och följa deras rörelser
har man uppfunnit en liten apparat, som vi avbilda på sid. 394 och som
kallas astronomiskt vinkelmått. Det består av en triangelformig låda, vars
ena sida bildar basen och vilar horisontellt; en annan sida utgör platsens
zenitlinje och bildar rät vinkel med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
