Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modern metod att utrota skadeinsekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timme, dogo alla pupporna. I juni användes endast 0,5 volymprocent cyanväte, men det
oaktat blevo skottspetsarna och de unga bladen bruna och torkade, trots det att
arbetet utfördes efter mörkrets inträde. Det förefaller därför, som om vinterrökningen
vore den enda, som kan komma i betraktande, så mycket mera som det vid
sommarrökning alltid är svårt att vid tältdukens applicering undvika, att en del
skott avbrytas.
Hittills ha vi endast sysselsatt oss med de fall, då cyanväte använts till rökning
av växter, och vi ha sett, att metoden trots sina stora obestridliga fördelar dock är
förbunden med vissa nackdelar, exempelvis risken för växterna av att rökningen
sker vid solljus samt svårigheten att vid tältdukens applicering helt och hållet undgå
att bryta av grenar på träden.
Helt annorlunda och vida gynnsammare ställer sig metoden, när den användes mot
den talrika och kosmopolitiska skara av insekter, som kunna räknas till våra
»husdjur», nämligen dels de arter, vilka inbegripas i benämningen ohyra, dels de
arter, som i magasiner och kvarnar skada våra födoämnen. I det senare fallet spelar
tidpunkten i årstiden och väderleken givetvis ingen roll, ingen risk finnes för att de
ämnen, som utsättas för rökning, skola taga skada, och man kan rätta doseringen
uteslutande efter behovet.
Först och främst i Förenta Staterna men under den senaste tiden även i Tyskland
Österrike har cyanvätemetoden fått en allt mera vidsträckt användning och man torde
utan överdrift kunna beteckna den som framtidens utrotningsmeder mot alla slags
skadeinsekter inomhus. De fördelar, som den erbjuder, äro också många. Först
och främst gasens lätthet och dess förmåga att hastigt sprida sig, vilket gör, att den
utan svårighet förmår att tränga in i de finaste sprickor och fogar. Vidare
angriper gasen i motsats till andra gaser, som förut prövats, varken metall, läder eller
vävnader; till och med ömtåliga färger taga ingen som helst skada. De rum, som
rökts, kunna dessutom efter en timmes vädring tagas i bruk, ty intet spår av lukt
finnes då kvar.
Slutligen äro ingredienserna, åtminstone i fredstid, lätta att anskaffa, inga särskilda
apparater äro behövliga, varjämte rökningen ej medför någon eld- eller
explosionsfara, såsom fallet var med andra ämnen, exempelvis kolsvavla, svaveleter
o. d. som tidigare använts i samma syfte.
Förklaringen till att metoden så snabbt slagit igenom i Tyskland är nog att söka i
tvenne omständigheter. Först och främst hotades Tyskland under kriget genom
invasionen österifrån av faran att med ryssarne få deras följeslagare löss och
vägglöss med på köpet, och dessa djur äro, som man numera vet, ej blott obehagliga
utan även synnerligen riskabla passagerare, då genom dem sprides ett flertal
sjukdomar bl. a. fläcktyfus. Det är lätt att inse, vad det skulle ha betytt för tyskarna,
om de ej lyckats utestänga dessa invandrare.
Vidare gjorde den begränsade tillgången på livsmedel det till en bjudande
nödvändighet att minska de förluster som vållas i magasin och kvarnar av mjölmottet,
kvarnmottet, kornmalen, brödbaggen, mjölbaggen, korn viveln m. fl.
Vad då först och främst utrotandet av ohyran beträffar, så verkställes
desinfektionen av kläderna närmare fronten med vattenånga. Järnvägsvagnar däremot
desinfekteras fullständigt under loppet av högst en timme medels cyanväterökning
och efter en halvtimmes vädring kunna vagnarna åter tagas i bruk.
Att här i detalj ingå på tillvägagångssättet vid rökningen torde ej vara
nödvändigt, men några korta anvisningar kunna vara på sin plats.
Först och främst tätas alla fönster och dörrar i de rum, som skola rökas.
Man använder cyannatrium, som sönderstyckats i bitar av en nöts storlek.
Svavelsyran behöver ej vara renad; den ut spädes med fyra delar vatten i en invändigt
glacerad lerkruka av lämplig storlek och det är av vikt, att man först häller i vattnet
så syran och till slut lägger i cyannatrium. Vid rökning av större rum är det lämpligt
att anordna gasutvecklingen i flera kärl, som fördelas likformigt på golvet. När
dessa äro i ordningställda med de beräknade och uppmätta kvantiteterna vatten
och syra ihällda samt den nödiga mängden cyannatrium, invecklad i tunt papper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
