Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 47 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det amerikanska vetet föder europa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

23.330.000 i New York. Siffrorna för Winnipeg visar en ökning på 50 % från
föregående säsong och har sedan alltjämt till vuxit, ehuru mycket mindre hastigt.
Winnipeg har blivit den sannskyldiga vetestaden. Man har där byggt jättestora
elevatorer och rymliga magasin, likt dem man träffar i Förenta Staterna, och där
man manipulerar spannmålen med mekaniska hjälpmedel och lagrar den tills den
över de stora sjöarna dirigeras till New York eller Montreal.


JÄTTESLÅTTERMASKIN SOM SKÄR OCH TRÖSKAR 1.800 SÄCKAR VETE PER DAG

Hur imponerande den nuvarande canadensiska skörden än är uppgår den dock
endast till en ringa del av vad detta land senare skall kunna producera, ty på en
distans från öster till väster av över 1.600 kilometer på Winnipegs, Manitobas, Saskat-
schevans mellandistrikts och Albertas longitud bildar det en zon av ofantliga slätter
på mer än hundra millioner hektar jungfrulig jord, i stånd att bära lika rika skördar
som den ryktbara svarta jorden i södra Ryssland eller sädesfälten i Minnesota,
eller Dakota i Förenta Staterna.

West Canadas produktionsförmåga, då den uppnått sitt verkliga värde genom en
tillräcklig befolkning, övergår alla föreställningar, då man tänker på markens
fruktbarhet i förhållande till vår europeiska jord. Den är sådan, att det var
tillräckligt att beså fem millioner hektar med vete och havre (en mycket liten yta
i jämförelse med den ofantliga odlingsbara
arealen) för att endast under år 1916 erhålla en spannmålskvantitet uppgående
till 60 millioner hektoliter vete och 75 millioner hektoliter havre.

Man kan då utan överdrift saga att denna den nya världens kornbod inom
en mer eller mindre avlägsen framtid skall exportera hundratals hektoliter vete, och
denna enorma export skall kunna ske under mycket bättre villkor än förr, tack
vare förbättrade transportförhållanden, och den kommer säkert att framkalla en
genomgripande förändring i våra existensförhållanden.

Ty West Canadas svaga punkt ligger däri, att det genom sitt läge i kontinentens
centrum är mycket vanlottat då det gäller exporten av dess produkter.
Utskeppningsplatserna ligga avlägset. För att komma till dem måste spannmålen forslas
1.500 å 2.000 kilometer på järnväg, vilket kännbart ökar kostnaderna. Dessutom
finns det endast tre järnvägslinjer för dessa transporter och då skörden är riklig äro
de så otillräckliga att de icke ännu äro avslutade, då spannmålen från den följande
ännu rikare skörden anländer.

För att förbättra detta förhållande har man företagit sig att bygga en järnväg till
Hudson Bay, som skall göra tjänst som en andra exporthamn för Västerns vete mot
nordost. Denna nya järnvägslinje skulle ha varit fullbordad nu, om man icke på
grund av kriget varit nödsakad att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>