Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 77 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den moderna skon framställes helt och hållet i maskin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armarna över innersulan och nubbas med fem chaneller åt gången,
medan nåtlingen och lästen hållas stadigt fast liksom
i ett skruvstäd av för detta ändamål konstruerade armar. Chanellerna,
som finnas i en behållare överst på maskinen, föras genom fem olika
kanaler till den önskade punkten. En annan maskin tjänar till att fästa
tåhättan. Den har också en krok som griper nåtlingsspetsen, drager och
spänner den till höger och vänster, under det att en järntråd, som maskinen
själv fäster, fastklämmer och fästhåller den över lästspetsen vikta
tåhättan. Samma maskin fäster den invikna delen av nåtlingen, som skall bilda fästet för
klacken, vid innersulan medels stift som en ledare för direkt in under hammaren. En
enda av dessa maskiner kan stifta ända till 250 par skor per dag. Sedan avskäres
och avjämnas noggrant överskjutande delar av nåtlingen.

Skon går därpå till den maskin som fastsyr randremmen, den läderremsa, varom vi förut
talat och som skall förbinda nåtlingen med innersulan.

TÅHÄTTSMASKIN En järntråd F klämmer om tåhättan och håller fast den vid lästen. Samma maskin fäster klacken vid innersulan med stift som genom glidrännan G föras fram undan för undan.

NÅTLINGEN ÄR FÄST VID INNERSULAN Å ena sidan urskiljer man det fastpliggade klackfästet och å andra sidan den av en järntråd fasthållna tåhättan.

Maskinen gör hål för tråden liksom skomakaren gör med sin syl, och nålen, som är
försedd med en krok, fattar tråden och drager den med sig genom nåtlingen,
randremmen och innersulans kanter, som vi förut sett uppböjas av
uppgropningsmaskinen. Tråden växas automatiskt genom att gå genom en
låda innehållande vax, vilket hålles flytande genom en värmeapparat. För
varje sko erfordras omkring 75 stygn, vilka maskinen utför på mindre än
en minut. Utföres samma sak för hand åtgår omkring tre kvarts timme
och understundom mer.

Spikarna och järntrådarna, vilka tjänat till att kvarhålla innersulan
och nåtlingen på lästen, tagas därpå bort, och en annan maskin skär och avlägsnar
det av randremmen och nåtlingen som skjuter över sömmen. Skomakarens
hammare, som vid detta tillverkningsstadium hamrade på randremmen för att platta till
och jämna den, ersattes här av en mekanisk hammare under vilken arbetaren låter det
lilla läderbandet passera med stor hastighet.

Skon visar nu på sulsidan en mer eller mindre djup hålighet, vilken man
fyller antingen med läder eller tjärfilt som genomdränkts med klister. Mitt
i denna hålighet fäster man den s. k. hålfotsgelänken, vilken vanligen
göres av begagnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>