Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 93 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rening av rök och gaser på elektrisk väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gnistor skola springa över från den ena elektroden till den
andra. Man måste alltså, på samma gång som man så mycket
som möjligt närmar sig den kritiska spänningen, omsorgsfullt
undvika att uppnå den. Vidare förstår man, att ju större
gashastigheten är, ju svårare är det att avskilja orenligheterna
i densamma. Urladdningarnas spänning, intensitet och
likformighet, elektrodernas natur, form och avstånd, gasernas
natur, temperatur och hastighet uppträda alltså som lika många
faktorer, på vilka den beskrivna metodens framgång och resultat
bero.

Vid industriella anläggningar ledes gasen antingen vertikalt
eller horisontalt mellan elektrodsystem, dels i kanaler, dels och
oftare i rörledningar med omkring trettio eller fyrtio
centimeters diameter och fem meters längd. I kanalerna utgöras
uppsamlingselektroderna av upphängda skivor, och mellan dem
äro urladdningselektroderna infogade; i rören däremot göra
rörväggarna själva tjänst som uppsamlingselektroder, vilket
medför en enkelhet i konstruktionen som förklarar varför
detta slags installation föredrages.

För att på elektrisk väg tillvarataga de svavelsyradroppar, som de varma gaserna
från koncentreringen draga med sig, använder man en apparat med horisontella
blytuber, som består av en rektangulär låda, sluten i båda ändarna och placerad
horisontellt; från denna utgrena sig ett visst antal horisontalt men vinkelrätt mot
lådan ställda rör. Dessa rör utgöra två och två varandras förlängning. De utmynna
i fria luften eller i ett rökfång, som bildar avloppsskorsten för gaserna som komma
ut ur apparaten. Lådan tager emot gaserna vilka drivas in i densamma av en
ventilator, som suger upp dem från en svavelsyrakoncentrationsapparat, vilken
vanligtvis är av Kesslers system.

FÖRSÖKSINSTALLATION I ETT KOPPARSMÄLTVERK (STRÖMMEN ÄR SLUTEN) Apparaten gav ett mycket gott resultat. Den ersattes av en permanent installation med 600 tuber.

Dessa gaser äro sammansatta av förbränningsprodukter från en koksugn
(varmgaserna som svepa fram över svavelsyran i koncentrationsapparaten) samt
vattenånga som frigjorts från den varma vätskan. De innehålla bland annat
flytande svavelsyrapartiklar, som gasen dragit med sig, och vilkas vikt är omkring
två eller tre gram per kubikmeter 80 gradig gas. I röraxlarnas riktning äro
metalltrådar spända, och dessa stå genom sina fästpunkter i kontakt med en
högspänd elektricitetskälla, vars spänning kan gå upp till omkring 50.000 volt.

Detta rörknippe med sina centraltrådar utgör en elektrisk reningsapparat.

Alla fasta eller flytande partiklar som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>