Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 118 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtats elektriska krafter i medicinens tjänst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket fin silver- eller platinatråd som är spänd mellan ett mycket starkt
magnetsystems poler. Då en elektrisk ström går genom silvertråden, inverkar
magnetsyste met på denna och tråden böjer sig dess mer, ju starkare den elektriska
strömmen är. Om man belyser tråden från ena sidan och samtidigt placerar ett
mikroskop framför, som kastar en förstorad bild på en matt glasplåt, så får
man på den senare skuggorna avsilvertrådens rörelser. Vi äro alltså i stånd
att iakttaga dessa rörelser, ja till och med fotografera dem. Skuggor
svara exakt mot de svängningar som strömmen i tråden åstadkommer hos
denna. Det är tydligt att om vi låta apparaten genomlöpas av hjärtats
strömmar, så markerar tråden dessa strömmar, deras av- och tilltagande. Den ger
en trogen bild av hjärtats rörelser, eller med andra ord ett elektrokardiogram. Man
har på detta sätt erhållit de bästa resultaten med Einthovens galvanometer.

Trots sin stora fulländning lider apparaten dock av några fel, eller rättare sagt,
den har vissa obekvämligheter,som inverka litet ofördelaktigt på dess
användning. Det är ju alltid en delikat sak att handskas med optiken. Vidare
lyckas man endast ofullständigt att få en konstant sträckning på tråden, vilket är
ett huvudvillkor för ett tillfredsställande resultat. Efter
åtskilliga prövningar har man trott sig
böra ersätta silvertråden med en rulle som uppbär en liten spegel. Denna rulle
är fäst mellan tvenne ytterst fina trådar. Elektrokardiografen, som vi avbilda här
(schema f ig. 3), är byggd på en vanlig spegelgalvanometer som begagnas vid
fysikaliska försök. Mellan en mycket stark magnet (man begagnar sig nästan alltid
av en stor elektromagnet) upphänger man en liten rulle. Då en elektrisk ström går
fram genom rullen avviker den i ena eller andra riktningen beroende på
strömstyrkan, d. v. s. rullen vrider sig mer eller mindre omkring sin axel.
Om vi alltså ersätta de elektriska strömmarna med hjärtats strömmar och låta
dem gå genom rullen, så markerar denna genom sina vridningar hjärtats
rörelser.

FIG. 2 - SCHEMA ÖVER EINTHOVENS STRÄNGGALVANOMETER OCH DESS ANVÄNDNING FÖR ATT PÅVISA HJÄRTÄTS STRÖMMAR

Men då det klappande hjärtats strömmar äro mycket svaga blir rullens
vridningsrörelse så liten att vi ej kunnauppfatta den med ögat. Det
fordras därför ett kompletterande instrument för att man skall se de här ovan
beskrivna rörelserna. För detta ändamål begagna vi oss av den lilla spegeln, som är
fastklistrad vid rullen. Denna följer troget rullens alla rörelser. Man låter en
ljusstråle falla på spegeln; denna återkastar strålen och angiver på så sätt genom dess
rörelse rullens vridningar.

Låt oss tänka oss att rullen vore försedd med en stor visare. Visarespetsen skulle
då röra sig några meter, om dess bas också endast rörde sig en millimeter.
Det är tydligt att en visare med dessa proportioner skulle få en ganska
betydlig tyngd och naturligtvis vara för tung för rullen. Man har därför
tagit ljuset till hjälp, vars viktlösa strålar göra fullkomligt samma tjänst som visaren.

FIG. 3 - SCHEMATISK FRAMSTÄLLNING AV FILMKARDIOGRAFEN

Nu är vår teckning, fig. 3, fullkomligt förståelig. Vid B finna vi en ljuskälla,
vilken som helst, i detta fall elektrisk. Detta ljus uppsamlas av en lins, bakom
vilken man ser en liten springa som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>