Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 136 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SVERIGES CELLULOSAINDUSTRI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FIG. 5 - KOKHUS MED KOKPANNOR I EN CELLULOSAFABRIK

dylik lut, innehållande nära 4 % svaveldioxid, varav l % bunden vid kalk, kokas
flisen 16 - 18 timmar vid 130° -150° och 4-6 atmosfärers tryck. Sedan
behandlas den defibrerade massa på ungefär samma sätt som i sulfatfabrikerna, tills
den är färdig att i pressade balar gå till pappersfabrikerna eller exporteras. För
tillverkning av finare papperssorter blekes den med klorkalk före torkningen.

Endast gran kan användas till sulfitmassa, ej den kådrika tallen, emedan
sulfitluten icke löser hart ser. Veden måste väl rensas. Sulfitkokningen ger ännu bättre
utbyte än sulfatmetoden, nämligen 45-48 % cellulosa, räknat på vedens
torrsubstans, mot högst 45 % kraftmassa vid sulfatkokning.

Beträffande sulfitavfallsluten innehåller denna icke någon aska, värd att
tillvaratagas, utan har länge helt enkelt släppts ut i vattendragen. Här är den dock
skadlig för fisken och för organiskt liv Överhuvud taget, varför det är en
synnerligen angelägen uppgift att på ett praktiskt sätt oskadliggöra den eller än bättre
bereda och tillvarataga nyttiga biprodukter av de i luten lösta vedbeståndsdelarna.
Ehuru problemet ännu ej kan sägas vara fullständigt löst, har dock åtminstone en
industri, baserad på sulfitavfallsluten, sedan några år drivits i stor skala, nämligen
tillverkning av sulfitsprit enligt en av ingeniörerna G.
Ekström och H. Wallin utarbetad metod. Det är en del av det i luten upplösta
sockret, som genom vanlig, med jäst framkallad spritjäsning ger upphov till c:a
l % alkohol (ej träsprit). Efter avkokning koncentreras spriten i destillationstorn,
s. k. kolonnverk, till c:a 95 %-ig alkohol, vars beredning till brännvin just nu
är en »brännande» fråga, på vilken dessa spritfabrikers fortsatta existens kan bero.

Genom jäsningen nyttiggöres visserligen blott en ringa del av lutens organiska
ämnen, men den för jäsningen nödvändiga neutralisationen av svavelsyrligheten med
kalk - härtill kan man använda s. k. mesa eller kolsyrad kalk från
kausticeringsprocessen vid sulfatfabrikerna - har även
det goda med sig att den borttager det mesta av lutens skadliga verkningar.
Betydelsen härav är icke ringa, när det, som i detta fall, är fråga om millioner ton lut.
För närvarande pågå emellertid intressanta försök vid Greaker i Norge att utfälla de
kolhaltiga ämnena ur luten genom en av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>