Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 159 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonering utan tråd och med tråd på långa distanser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frekvensen hos ljudsvängningarna som utsändas av människorösten kan inom det
harmoniska området i själva verket uppgå till 30.000 i sekunden. Därav följer att
de elektriska vågorna, som skola transportera dessa svängningar, själva måste ha
minst samma frekvens. Erfarenheten har dock visat att detta icke är tillräckligt, och
att man för att få en god ljudöverföring och hindra de elektriska vågorna att själva giva
ett skadligt biljud måste öka frekvensen till nära det dubbla av ljudsvängningarnas
högsta frekvens, d. v. s. omkring 60.000.

FIG. 9 Genom att låta ljusbågen brinna i en atmosfär av väte, alkoholångor eller helt enkelt vattenånga (i Colin och Jeances system användes en kolväteatmosfär) och mellan två elektromagneter ökar man märkbart båggeneratorns stabilitet och styrka.

För närvarande finns det fyra olika apparater som kunna frambringa kontinuerliga
vågor, nämligen:

1:o Den högfrekverita växelströmsgeneratorn (Béthenod, Alexanderson,
Goldschmidt);

2:o Poulsens sjungande båge, modifierad av Duddel, Varner, Colin och Jeance
etc.;

3:o Dr Forests oscillerande audion, även kallad oscillon;

4:o En variant av Marconis gnistsystem.

Vi skola icke beskriva de olika systemen i detalj, men vi skola försöka att på ett
enkelt sätt omtala principen för dem.

Den högfrekventa växelströmsgeneratorn. – Man kom helt naturligt att tänka på att
direkt med växelströmgeneratorn åstadkomma de oscillerande strömmar, som
behövdes för de elektriska vågorna. Vi sågo alldeles nyss att frekvensen hos
strömmarna ifråga icke får vara mindre än 60.000 i sekunden, och att det skulle
vara fördelaktigt om den kunde uppdrivas ännu högre. Av skäl som vi icke här
kunna framlägga ställer sig konstruktionen av en sådan apparat mycket svår. I
början föreföllo svårigheterna till och med oöverstigliga, men tack vare
tålmodigt arbete och sinnrika försök lyckades Béthenod i Frankrike,
Alexanderson i Förenta Staterna, Goldschmidt i Tyskland,
och möjligen även andra nästan samtidigt att bygga en generator i stånd att
utsända strömmar med så hög frekvens att de kunde användas för att överföra
talet. Flera system, såsom Joly-Arco, använda en
generator med ganska hög begynnelsefrekvens, 10.000 å 15.000 omkastningar, vilken
fördubblas eller tredubblas av en eller flera transformatorer av speciell konstruktion.

Den sjungande bågen. - Om vi betrakta strömbanan i figur 8 kunna vi i korthet
förklara vilken roll bågen spelar.

I samma ögonblick som kolen A-B, vilka just stått i kontakt med varandra, skiljas
åt på lämpligt avstånd visar voltmetern en stor potentialdifferens. I detta
ögonblick laddas kondensatorn C, och som denna laddning absorberar en del av
spänningen, är det tydligt att den tar bort en del av strömmen från bågen, vilket visar
sig i en potentialökning mellan de båda kolen. Men medan potentialen ökas är
det klart att kondensatorns spänning likaledes växer. Det inträffar ett ögonblick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>