Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonering utan tråd och med tråd på långa distanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke ingår i någon yttre strömbana utan endast utgör en enkel vågformig tråd
insatt mellan lystråden och plattan. Men det är tydligt att om den stode i
förbindelse med den positiva polen på ett tredje
batteri, så skulle den elektriska laddning som den därigenom erhåller icke blott taga
bort hindret för elektronernas vandring utan till och med underlätta densamma.
Och tvärt om, ifall den stode i förbindelse med den negativa polen på detta tredje
batteri skulle dess återhållande verkan förstärkas. Följaktligen skulle i förra
fallet motståndet mot strömmen tråd-platta minskas och i det senare ökas. Om vi
vilja att dessa motsatta verkningar skola följa varandra omväxlande måste vi
ersätta det tredje batteriet, som ger likström, med en växelströmkälla. Nu
veta vi att de elektriska vågorna just äro alternativa; om vi sålunda uppfånga dem
med en antenn och låta dem inverka på gallret (d. v. s. omväxlande ladda det
positivt och negativt), kommer motståndet för strömmen tråd-platta att genomgå alla
möjliga variationer och strängt följa vågornas amplituder. Men då strömmen som
kretsar i banan tråd-platta är oändligt mycket starkare än den som cirkulerar i gallret
(som bekant är de elektriska vågornas energi mycket svag) blir amplituden hos
den förras variationer ofantligt mycket större än hos den senares; audionen spelar
sålunda rollen av ett relä, så att den svaga ström som genomlöper dess yttre ledning
modererar den relativt starka ström som går i dess inre strömbana. Detta är
anledningen till att audionen icke blott är en detektor utan också ett utmärkt relä.
Om nu en telefon insattes i strömbanan tråd-platta kommer dess membran
att vibrera i samstämmighet med variationerna i styrka hos strömmen, som
passerar telefonen.
Men som varje strömbana, även om den saknar kondensator och induktionsrulle,
äger en viss kapacitet och en viss induktionsförmåga, måste vågornas växlingar i
gallerbanan där uppväcka oscillationer med självständig period; dessa lokala
oscillationer utöva inverkan på dem som uppfångas av antennen och skulle skada dessa
och följaktligen försvåra uppfattningen av de utsända signalerna eller ljuden. För
att undvika dessa olägenheter måste man bota det onda med samma onda, d. v. s.
öka gallrets kapacitet och induktionsförmåga, men så att man kan variera kapa-
citeten och induktansen. Man lyckas på detta sätt reglera perioden på de lokala
oscillationerna som induceras i gallret efter antennens oscillationer; dennas strömbana
innehåller likaledes en kapacitet och en variabel induktans som tillåter ett
inställande av dess oscillationer, så att deras period överensstämmer med de mottagna
vågornas. Dessa olika regleringar kallas
inställning på resonnans eller syntonisering.
En jämförelse från musiken skall ge större klarhet i denna fråga. Låt oss till exempel
antaga att utsändningsstationen består av en fiol och att mottagningsstationen av en
eller annan anledning har tre sådana. Det är tydligt att för att den tredje fiolen på
mottagningsstationen skall vibrera i samklang med det enda instrumentet på
avsändningsstationen måste den första mottagningsfiolen vara instämd i samklang
med den senare, den andra mottagaren med den första, den tredje med den andra
o. s. v. Audionen är försedd med såväl induktion som kapacitet och blir därför
som vi sett oscillerande; den är då mera känslig än någon annan detektortyp; av
denna anledning har man givit den det betecknande namnet Ultraaudion.
Då nät-trådströmmarna och platt-tråd-strömmarna som vi kunna benämna de
respektiva yttre och inre strömmarna, förenas genom ömsesidig induktion d. v. s.
bringas att verka på varandra (härtill behövs blott att varje ström innehåller en
induktionsrulle och att de båda rullarna ligga varandra tillräckligt nära för att
deras magnetiska krafter skola kunna ömsesidigt inverka på varandra) så
uppkommer ett mycket intressant fenomen: varje elektrisk impuls som uppkommer
eller frigöres i gallerströmmen blir som vi förklarat här ovan inducerad och förstärkt
i strömbanans tråd-platta. Men i sin tur förstärker och inducerar denna impuls en
annan, mycket starkare än den första, i gallerströmmen. Därav följer, att
impulsen som ännu en gång på nytt induceras och förstärkes i den inre strömbanan lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
