- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
170

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Penningens uppkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

all deras nödtorft och rikedom, och den jungfruliga jorden lät hjordarna föröka sig
för den tiden praktiskt taget obegränsat. Det ena djuret var ungefär lika mycket
värt som det andra. Nötkreaturet blev värdemätaren. Minnen av detta tillstånd
påträffas i många ariska språk. Genomskinligast är det i latinet, där pecunia,
penningar, kommer av pecus nötboskap. Det indiska silvermyntet rupi har sitt
namn av rupa oxe. Vårt ord skatt betyder
ursprungligen detsamma, betyder på fornspråket ägodelar, inklusive penningar,
samma ord i engelskan fee arvode, lön. I den äldsta urkunden om grekiskt liv, de
homeriska dikterna, uppskattas allting till värdet till så och så många oxar. En
konstnärligt arbetad trefot av brons är värd tolv oxar, en enkel kittel en, en
slavinna kunnig i alla arbeten fyra, men Odysseus’ fader gav tjugo oxar för
Eurykleia, Odysseus’ amma, som han köpte, då hon var helt ung.

Hos andra folk gälla andra varor som värdemätare, men alltid särskilt kuranta,
begärliga varor t. ex. vadmal i Skandinavien under medeltiden, avpassade
tygstycken hos vilda folk i troperna i våra dagar, tobak hos de nordamerikanska
indianerna, kakaoböner i Mexiko, dadlar o. s. v. Ofta är det landets förnämsta
exportartikel, som alltid utan vidare kan omsättas mot andra varor, t. ex. skinn av
vissa pälsbärande djur i de arktiska trakterna, torkad fisk på Island, som därför
fick en krönt stockfisk i sin flagga, som numera utbytts mot den gentilare falken.
I Tibet är te livdrycken och det enda njutningsmedlet, det importeras i fyrkantiga,
hårt pressade balar, s. k. tegelte, och bildar det kuranta bytesmedlet.

Om man härav drar den slutsatsen, att värdemätaren uppkommit ur sådana ting,
som tjäna människan till nytta, uppskattar man det mänskliga förnuftets roll allt för
högt. Vilden anser det vara minst lika viktigt att ha något grant att hänga på
sig, som att ha något att stoppa i munnen, och samma åskådning går mycket högt
upp bland civiliserade folk, om man noga ser till. Det är karaktäristiskt, att folk
på lägre kulturgrad betrakta penningar icke som värdemätare och bytesmedel utan
som smycken. Så använde våra förfäder under järnåldern de romerska guldmynten
och efterapade dem, ej för att förfalska dem utan därför att de tyckte, att de voro
vackra. Turkiska och grekiska kvinnor bära än i dag husets kontanta kassa på sig
uppträdd på snören som pann- och bröstsmycken. Behöver man en slant, knyter
man upp ett snöre och tar ut den.

Vilda folk ha icke behöft vänta på europeiska mynt och glaspärlor för att smycka
sig; de redde sig på egen hand gott med snäckskal, korallbitar, tänder av djur o. s. v.
Ur dessa smycken har den första på stora områden gångbara värdemätaren, som
kommer myntet bra nära, uppstått. Kaurisnäckan går ännu som betalningsmedel
på Stilla havets öar. Innan den utträngdes av europeiskt mynt, behärskade den Kina,
Japan, Bengalen, södra Arabien; den uppträddes på snören eller mättes skäppvis i
korgar. På vissa ställen tjänstgöra djurtänder som skiljemynt. Det gick ett visst
antal hundtänder på en snäcka. De första birmanska bronsmynten fingo form av en
sådan snäcka. Pärlemorskimrande genomborrade skivor av en annan snäcka (Nassa
callosä
) gå som mynt på andrå ställen. Man har förmodat, att de äro
förebilden för de kinesiska mynten, som ha ett hål i mitten.

Bäst av alla varor lämpa sig metallerna till värdemätare, därför att de kunna delas
i stycken av olika storlek efter önskan och behov. Metallerna kan man också indela
i nyttighets- och smyckevaror. Järn och koppar och brons under bronsåldern ha
sitt värde på grund av nyttan. De ädla metallerna, guld och silver, äro icke så
mycket nyttigare, tjänligare till människors bruk än järn och koppar, att de därigenom
få ett mångdubbelt högre värde, utan det beror på deras sällsynthet och skönhet.
Järn har använts som värdemätare på många ställen, exempelvis ned i senaste tid
i vissa trakter av Afrika. Det förekommer i tackor av egendomlig form med fyra
vingar, i östra Afrika i form av hackor. Man hade då den fördelen, att kunna
använda sina pengar till praktiskt arbete, i fall det behövdes. I det gamla Italien
använde man brons som betalningsmedel. Styckena voro av obestämd vikt och måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free