Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 171 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Penningens uppkomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför vägas upp varje gång man gjorde en betalning. Det juridiska språket
bevarade länge ett minne av detta primitiva tillstånd. En slav kunde frigivas per æs
et libram »med brons och våg», en . symbolisk friköpningsakt, då den,
som gav slaven fri, vidrörde en våg med ett bronsstycke.
Fram under republikens tid gav man bronsstyckena en
fyrkantig form och viss vikt, ungefär 5 romerska skålpund
(1,637 gram) och försåg dem med bilden av ett djur, ofta
en oxe. Det är ett slags plåtmynt, förelöpare till
penningen, men ännu icke verkliga penningar. De första verkliga
mynt, som slogos i Rom efter grekiska förebilder, voro också
av brons. Ordet för pengar i latinet är æs brons.

De ädla metallerna förekomma i form av små tackor
eller tråd. Många dylika fynd ha gjorts i svensk jord, det
största är fyndet från Tunbyholm i Västergötland, nu i
Nationalmuseum, som vägde 7,1 kilo och hade ett metallvärde
av 18.000 kr. Ser man efter på guld- och silvertråden, finner man ofta, att den är
avknipen med en tång. Det förklarar ett uttryck hos de gamla isländska författarna,
som kanske förvånat någon läsare. Det heter ofta om en givmild furste,
att han högg itu ringar och delade ut till sina män. Man
tycker, att det var ett barbariskt sätt att behandla ett
smycke. I själva verket var det enkel guldtråd, som
sönderklipptes och utdelades åt männen. Detta sätt hade den fördelen, att
man på styckets längd någorlunda kunde mäta dess vikt och värde.

Fig. 2 - GULDPALJETTER FRÅN MYKENE

FIG. 3 - ETT AV DE ÄLDSTA GREKISKA GULDMYNTEN

Ännu rationellare var det att från början dela metallen i små ringar av en viss vikt.
Så långt har man mycket tidigt kommit i Babylonien, där silvret kurserade i ringar,
som vägde Vs sekel. Man är här mycket nära penningen; det fattas bara prägeln,
men den är också den avgörande uppfinningen. Gamla underrättelser, som
bekräftats genom arkeologiska fynd, säga att det präglade myntet uppfunnits i Lydien på
Mindre Asiens västkust i det sjunde århundradet f. Kr. Det har därför ett alldeles
särskilt intresse att se till, vilken värdemätare som använts
i det gamla Grekland.

De senaste årtiondenas arkeologiska upptäckter ha låtit Greklands bronsålder hålla
en präktig återuppståndelse. Bland andra fynd påträffade man på flera ställen
fyrkantiga koppartackor med något insvängda sidor och försedda
med tecken (fig. 1). Man hade allehanda funderingar om vad
de kunnat tjäna till, tills man i en kammare i ett palats
på Kreta påträffade liknande tackor av annan storlek och
jämförde vikten. De största vägde omkring 30 kilo, de
därnäst omkring 15, de minsta 7,5. Så erinrade man sig, att i det
babyloniska viktsystemet, som spridde sig till Grekland, den
högsta viktenheten är något över 30 kilo. Vikten var
således avsiktlig, och man hade ett system med hela, halva och kvartstackor. Detta
måste å andra sidan sammanhänga med att tackorna användes som bytesmedel.
Mycket riktigt finns det från denna tid egyptiska väggmålningar, som
visa män från Kreta, som kommo till Farao med gåvor,
bland dem metalltackor av precis samma form och
storlek. Kreta var intet metallproducerande land; om man
frambar metalltackor som gåvor, så var det därför att man var van att
använda dem som värdemätare.

Metalltackor av denna vikt äro ett besvärligt bytesmedel, även om vi i Sverge
haft plåtmynt, som vägt bortåt 12 kilo. De ädla metallerna ha som värdemätare
slagit de oädla ur brädet, därför att ett mycket större värde finns i ett litet,
lätthandterligt stycke.

Man behöver ej spänna hästarna för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>