Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Penningens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnen, om man skall överlämna en större summa. Även guldet torde ha tjänstgjort
som värdemätare under Greklands bronsålder. I gravarna i Mykene fann
Schliemann en mängd guld, bl. a. en slags runda guldpaljetter i stora mängder. De likna
en brakteat, äro ungefär så stora som en specieriksdaler och försedda med ornament,
ibland blott lineära motiv, ibland en fjäril eller en bläckfisk m. m. (fig. 2). Man höll
dem för smycken och så ha de naturligtvis också använts, men icke blott så. I en
grav fann man ungefär 700 och de lågo i en stor hög under ett skelett; så behandlar
man icke smycken. Dessutom fann man två vågar av guldbleck, vars skålar
utgjordes av likadana paljetter. Därmed var saken klar, guldpaljetterna hade
tjänstgjort på en gång som smycken och mynt.
Man erinrade sig, att hos Homeros talanton
betyder både våg och ett guldstycke, som ej kan ha varit stort, då två utgöra
betalningen för en domare, som tjänstgjort en dag, och äro mindre värda än en bronskittel.
Dessa guldbrakteater stå det präglade myntet mycket nära, men det steg som
återstod har nog varit svårt. Det består helt enkelt däri, att alltid använda samma
ornament på stycken av samma vikt och halt. Ornamentet, prägeln, blir därigenom
ett fabriksmärke, som garanterar styckets vikt och halt, d. v. s. dess värde. Man
behöver sedan blott räkna guldstyckena, endast i särskilda fall väga dem och pröva
deras halt. Så enkel är i själva verket uppfinningen av det präglade myntet, men
det enklaste är ibland det svåraste.
Uppfinningen är, som redan sagt, gjord i Lydien i det 7 årh. f. Kr. Dess floder
voro på den tiden guldförande med ett för övrigt starkt silverblandat, blekt guld.
Av guldvaskningen i dessa floder kom Midas’ och den lydiske kungen Kroisos’
till ordspråk vordna rikedom. Den som lät vaska guldet, måste också sätta det i
cirkulation. Det delades därför i små stycken av lika vikt. En del av dem ha
intet ornament alls. Försåg han dem alltid med samma prägel, till en början kanske
av ren bekvämlighet, så lärde sig folk att lita på att stycken med denna prägel hade
vederbörlig vikt och halt. Så var penningen uppfunnen. De äldsta mynten äro
avlånga metallstycken med en djurbild på framsidan och en oregelbunden
fördjupning på baksidan (fig. 3), ett märke efter städet, på vilket präglingen skedde.
Guldmyntet har dock allt för stort värde för den dagliga småhandeln. För mindre
summor använde man ädel metall i olika former. Sparta fortsatte järnmyntet under
Greklands storhetstid och för övrigt även några andra städer. Stycken i form av
ankare och yxor omtalas, men den vanligaste och bekvämaste formen var stången eller
spettet.
Världens förste myntreformator är en konung i Argos, som hette Feidon. Hans
regeringstid är oviss, men torde falla även den i det sjunde århundradet. Det
berättas om honom, att han avskaffade de järnspett, som förut kurserat som
skiljemynt, och slog de första silvermynten på ön Aigina. Språket har ett intressant
vittnesbörd. Det minsta grekiska myntet heter obolos, d. v. s. spett. Sex obolos gå
på en drakme, och drakme betyder »handfull». Man räknade spetten, sex åt gången,
i händer, liksom man nu räknar sill i kast. Feidons silvermynt motsvarade en
handfull spett och kallades därför drakme, en handfull.
Män ha fått monument för en mindre gärning än Feidons, men Feidon är glömd
utom av några få> som syssla med grekisk historia, och han hade aldrig fått ett
monument, om han ej själv rest sig ett. Det berättas, att han, när han utfört sin
myntreform, samlade ihop järnspetten och vigde dem åt gudinnan Hera i Argos. När
amerikanarna på nittitalet grävde ut den argiriska Heras tempel funno de dels en
stor bunt sammanrostade järnspett, dels en stor järntacka. Vardera vägde ungefär
72 kilo. Det är Feidons monument över den första avsiktliga myntreformen i
världen, ett monument av det största historiska intresse, som bekräftar gamla
underrättelser, vars värde dittills ej tillräckligt
uppskattats. Från Grekland har det präglade myntet kommit till romarna och andra
folk. Det är en av de grundläggande insatser, som grekerna gjort i den mänskliga
kulturen.
Det grekiska silvermyntet var icke skiljemynt i den meningen, att dess metallvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
